Hemma från Öland

Victoriahelgen är över för ölänningar, smålänningar och tyska turister. Hundratals Outlets har tömts på mindre kvalitativa produkter till vrakpriser. Foppatofflorna som dominerar de flesta fötter på Borgholms gator får något nytt att se fram mot. Kanske en minigolfrunfa på någon av Köpingsviks turistfällor. En räkcocktail på Kronans Krog. Eller kanske en våffla med grädde och sylt i en unik väderkvarn. Öland är verkligen alla Svenssonfamiljers lilla paradis. Här finns faktiskt allt. Utom kvalitet.

Jo, förresten. Husvagnar. Här mäts framgången i husvagnsstorleken. Vissa ser ut som mindre hem. Andra som större. Campingen vid Köpingsvik döljer en osynlig hierarki. De finaste bor närmare stranden. Har en skuggplats. Och vill man slå sig uppåt gäller det att ha en fin grill på sin uteplats. Då har grannarna något att skvallra om.

Strand Hotel i Borgholm är inget riktigt hotell. Inga rum med minibarer och kabelteve och internet. De har lägenheter med lås på kylskåpen. Fyra centimeter tjocka madrasser i sängarna. Duschar utan draperier. Ganska ointressant och känns mycket 80-tal. Däremot har Strand Sveriges största nattklubb. De tar lätt in 2000 gäster. Ibland ännu mer. Söndagar har de halva priset på precis hela sortimentet. Bussarna kommer från Ljungby, Emmaboda och Oskarshamn. Kl 17.00 är kön 300 meter. Alla är där för att få en stämpel. Man betalar entrén (det enda med fullpris), får sin stämpel och går tillbaka till sin buss. Där sitter man och hinkar medhavd sprit (trots att det är halva priset på Strand). Vid niotiden återvänder man för en kul kväll. 80% av alla gäster är så packade att de inte ens skulle kunna stanna på Hell's Kitchen i mer än två minuter innan de blev utkastade. Att bli ombedd att gå skulle de inte uppfatta. Ja, det är en annan värld. Och det är kul att göra studiebesök.

Fredagen spelade jag med två trummisar. Det flöt på bra. Kanske inte så mycket gäster som vi hade hoppats på. Fick en hel del credd från några gäster. Några få önskemål. Brukar vara ett gott tecken. Men strax innan tolv stövlade en aprak smålänning fram och önskade "Corinna Corinna" (ni vet den från den där filmen med Reine Brynolfsson som bränner ner bocken). Jag spelar engelsman och säger något på engelska. Killen tittar på mig som om han aldrig sett en utlänning i hela sitt liv. Så säger han: "Well aj am a simple gaj fråm Småland änd kan jo pley kårinna kårinna får mäj and maj fruga". Jag vänder mig om tar ett djupt andetag och ber honom önska låten inne istället på väldigt tydlig engelska. Han går.

Klockan 01.45 är jag inne i Minttubaren och undviker att dricka munvattnet. Då spelar DJn - ja ni kan gissa själva…