Äntligen helg?

Skriva för skrivandets skull. Ibland blir det så. Men jag har haft otroligt mycket att göra veckan som gått.

Kontraktsskrivning, slutplanering och införsäljning av några Loca Sessions gig. Jobb med vårens stora turnépresentation. Skivomslagsdesign åt Joia/Nero. Allt i en salig blandning.

Nu är det fredagskväll. Och jag känner mig inte direkt ledig, som en vanlig arbetare gör. Helgen är den tid då jag träffar mest människor. inte för att det handlar om jobb. Men efter 15 år i den här branschen är ledighet = ensam med den man gillar.

Ikväll bär det först av mot F12 - sen till Solidaritet. Blir jag packad så lovar jag att återkomma med en fylleblogg.

Håll tillgod med denna så länge:

Två-dagars

Det får bli en två dagars i stället. Satsar på en klassisk fredaglördag i stället. Har lite för mycket jobb i morgon, fredag, att tänka på.

Den som gillar klubbmusik och inte går på Solidaritet i morgon skulle jag utan problem kalla 'dum-i-hela-huvudet'. Att de lyckats få ihop en sådan line-up är inget annat än imponerande. Och de ska nog mest tacka Albin för det.

Men även sig själva…

Tre-dagars…

Det ser ut att kunna bli en tredagars i helgen som närmar sig. Den kommer med största säkerhet följas upp med årets längsta vilodag på söndagen…

Torsdag

• Besöka Shimoda på Anglais

• Ev. Sturemiddag

• Sällbergs (ny)premiär på Hells Kitchen

• Solidaritet med Eddy Cabrera

Fredag

• Albin Myers födelsedagsfest på Solidaritet med John Dahlbäck, Norman Doray, Jonas Sällberg och Zoo Brazil…

Lördag

• All-in på EGO med Alex.

Har jag glömt något?

Antagligen…

http://lifeofdontomaso.blogspot.com/

EGO tripp

Drunknar du precis som jag i inbjudningar på Facebook om vad du kan göra på lördag?

Trodde väl det.

Nu kan jag berätta att det enda du behöver göra är att komma förbi på EGO för en galet rolig kväll. Jag räknar stenhårt med att många vänner och stammisar från både Café Opera, Magnumbaren och andra ställen kommer förbi denna kväll. Vi ses på lördag…

Loca Sessions

Det är med stor glädje som vi äntligen kommer igång med Loca Sessions runt om i Sverige. Först ut blir Östersund 27/11 och dagen efter i Umeå i 28/11. Vilka som spelar är inte hundra klart än. Men det är klart till 75%.

Vad som dock är hundra klart är att jag och John 'Zoo Brazil' Andersson spelar på Loca Sessions på Pluto i Västerås lördagen den 5/12.

En kväll att se fram mot…

Tisdag morgon

Klockan börjar närma sig 05.00 och det är tisdag morgon. Kan inte påstå att jag varit vaken vid den här tiden denna veckodag på mycket länge. På väg mot sängen…

Jag har spelat skivor på Soap Bar i natt. Trodde det skulle vara helt tomt. Men det fanns verkligen några tappra där ute som trotsade vardagen och gick ut. Kan det var något det här? En ny trend på måndagar? Varför inte? Jobbar man på krogen här i Stockholm så är man ju ledig och alternativen som finns en måndag kan man knappt räkna på ena handen. Måste nog ta mig en funderare på det här...

Fast jag lär nog somna innan.

Punkt 1

Dagens viktigaste uppgift blir att bli människa igen. I övrigt står inte mycket på agendan. Fotboll (uttalas fopål) på teve. Och massa onyttig mat.

Sen tar det slut. Söndagen alltså…

Samma lika. Men bättre...

Söndag morgon 05.17. Ungefär samma tidpunkt som gårdagens bittra och fullkomligt besvikna blogginlägg. Men idag…

… har jag upplevt en totalkväll. Det som va så otroligt långt borta igår, har ikväll faktiskt berört mig - lite. Det gör mig glad. Än är inte hoppet förlorat. Den dåliga starten på gårdagskvällen som satte sin prägel på resten av mina intryck fick idag en ny infallsvinkel. Det räcker egentligen med ett ord.

Berns.

John 'Zoo Brazil' Andersson levererade det svettigaste setet som ett dansgolv sett i Stockholm på flera månader. Magiskt bra. Och alla var bara där för att ha roligt. Dansa. Lyssna. Vara intresserade. Ha roligt.

De va liksom inte där för att visa upp sig. Dricka gratis champagne. Spöka ut sig i kläder de aldrig annars skulle lämna hemmet för. Önska sina favoritlåtar. Eller bara bete sig illa. De var där för att John spelade. Och att Berns arrangerade sin vanliga kvalitet…

En sån här kväll sätter sina spår. Till och med jag va trevlig och glad.

Då är det bra. Lita på mig…

Dubbeln

Kom precis hem från ett sprakande Råsunda. AIK vinner SM-Guld och idag vinner vi Svenska Cupen. Nu finns det inga som helst tvivel om vilket som är Sveriges överlägset bästa lag 2009.

1994

Ursäkta. Har jag missat något?

Vad är det som håller på att hända med klubblivet i Stockholm? Har tåget gått? Har de som fattar något slutat bry sig? Är de som engagerar sig i sitt jobb ödmjuka till situationen så till den grad att de inte har några gäster? Jag vet inte. Men en sak är toksäker. Stockholm har blivit kallt.

Började kvällen i Idolsoffan här hemma. Borde kanske stannat kvar. Chillat. Dragit en Tarzan. Garvat. Men.

Istället…

Mötte jag upp Micke Trygg med sällskap på nya Supper (gamla Peacock) för en drink. Mina fd kollegor äger och driver stället. Baren är överfylld av blommor med lyckönskningar från diverse ryggdunkare. Själv var jag inte inbjuden till premiären utan gick alltså dit ikväll för att önska lycka till och supporta lite. Vad möts man av?

Det första vi möts av är en rörmokarfirma som har personalfest som står och jämför tatueringar. De tar upp mer än halva baren så vi tvingas ställa oss på sidan av baren. Under en högtalare som spelar så otroligt hög musik med spansk ragga- och latinostressad musik, så att inte ens den mest påtända snubben på La Isla kunna ta det lugnt. Omöjligt att prata med varandra. Och kall stämning. Tack vare rörkillarna.

Vi stannar i högst 30 minuter. Går vidare till den nya schlagerbaren bredvid Labbet. Klockan är knappt halvett och det är inte mer än 20 pers där. DJn har pannband och shorts. Hej då.

Upp till V. Klockan är max 01.00. Och här snackar vi Stockholms hetaste klubb. Jag skulle uppskatta besökarna till max 175 pers. Max. Tom Bola kämpar på. Rebecca är som vanligt för stressad för att hälsa. Ahlbom är i New York och Uffe är som bekant inte kvar.

Tryggen & Malin går hem. Jag hookar vidare med Mathias och denna bloggs länkfavorit, Ida. Och Karin. Från Stureplan.se. Vi går till Ambassadeur.

På Ambassadeur har man gått ut med att David Pirzadeh, Alex Moreno och Tom Bola (han jag precis sett spela på V) ska spela. En laguppställning du skulle kunna fylla vilket golv som helst på i Sverige.

Men inte i Stockholm.

Vi stannar en halvtimme. Sen går vi vidare. Det va verkligen helt tomt bland borden (inte en enda gäst). Och i baren va de glest. Musiken va bra. Och det borde vara mer folk här, är min tanke. Men något har gått snett…

Vidare till SpyBar.

Helt knökfullt. Att ta sig in i det sk gubbrummet krävde kvällens största ansträngning. Temat var 1994. Bara musik från det årtalet med andra ord. Blandningen va enorm. Och magiskt bra. Bra Gustav.

Här sköt mina vänner ut sig i omloppsbana. Smög iväg själv till Solidaritet. Och här möts jag av kvällens största besvikelse. Mycket folk. Bra musik. Men ingen volym på uteserveringen. Vi pratar inte ens bakgrundsvolym, utan ett diskantstörande väsande som fick mig att gå in. DJbåset flyttat och en Eddy Cabrera och SebbeJak i gasform. No further comments your honor...

Ska de lyckas med att flytta in publiken från uteserveringen till innebaren på övervåningen på Solidaritet så har de ett hästjobb framför sig. Hela charmen liksom borta. Kanske kan var läge att flytta ner kvalitén i källaren?

Gick vidare till höstens största komet på kroghimlen. Hells Kitchen.

Komma in här är som att trampa ett par år bakåt i tiden. Knökfullt. Det tar minst tio minuter att beställa i baren. 'Miami' med Will Smith i högtalarna. Här blir jag tyvärr inte långvarig. Det är helt enkelt för mycket folk. De flesta står och väntar på partyt ska börja - ser det ut som. En hel del specialinbjudna tjejer i minimal klädsel kollar snett på, i stort sett alla, snubbar utan skumpaflaskor. Stämningen är inte på topp känner jag efter ett tag.

Det här va inte min grej.

Om jag låter bitter - så stämmer det inte med mitt sinnesmod. Jag är bara otroligt besviken på att fingertoppskänslan försvunnit.

Jag menar. Det kan inte vara lätt att låta folk ha roligt i ett land där till och med gästspelande fotbollsspelare betalar högre skatt än en verkställande direktör för ett börsnoterat företag. Staten vill inte att vi ska ha roligt. Och på något jävla sätt har krogägarna varit tvungna att följa deras fotspår för att inte bli av med sitt serveringstillstånd.

Tacka vet jag 1994…

PS. Ursäkta eventuella stavfel. Resten kommer från hjärtat.

Läs resten av min blogg här.

Det är ju inte tisdag i alla fall

Sitter hemma. Har ätit lite middag. Lax. Persiljestuvad potatis. Iskall öl. Strökollat lite på TV. Idol. Dåliga nyheter. Mer Idol. Somnat. Vaknat. Kollat på klockan. Ringt. Inga svar. Messat. Ett svar. Ringt lite mer. En röst. Ett svar. Som ska ringa tillbaka. Lyssnar på Kent. Testar lite kläder. Sjukt rastlös. Tar en ginåtonic. Luktar gott. Fixar håret. Sen ut i natten. Den iskalla och råa. Det kan bli roligt. Det kan sluta i katastrof. Vad som än händer. Det är inte tisdag. Tisdag är veckans tristaste dag.

Det kan man ju alltid glädjas åt.

Dagens video

European Music Awards. För vem?

I kväll är det dags för European Music Awards. Detta år har man intagit Berlin. Dels för att fira murens försvinnande och dels för att fira alla artister som får sina videos spelade, på en förut superframgångsrik tevekanal som nu för tiden knappt har några tittare.

Eller förresten, det kanske de har? När de visar sina tonårsdokusåpor. Sina repriser av Jackass eller något annat program där man följer skateboardkillar som busar med varandra. Däremot. MTV2, som ingår i mitt digitalpaket, är dock helt okej. Ibland.

Tiden då MTV var en av de viktigaste kanalerna för en artist som släpper material är sedan länge förbi. Jag tycker personligen att det är trist att det blivit så här. Men tiderna förändras ju och på något sätt vore det väl trist om de hade haft kvar Rebecca De Ruuvo och Steve Blame som satt och gafflade i rutan.

När European Music Awards var här i Stockholm år 2000 va det helt bananas här i stan. Alla krogar i Stockholm värda namnet hade fester och det va ett grymt drag överallt. Själv spelade jag skivor i Backstreet Boys egna viprum på Grand Hotel.

Årets skiva är äntligen här…

Då är den ÄNTLIGEN här. Köp Kent's nya skiva Röd på deras hemsida. Och du. Köp den nu! Den är löjligt bra.

Om du inte orkar leta så kan du klicka på denna länk. Här.

Spotify

Som sista man på jorden har jag nu Spotify. Kanske lite roligt ändå.Letade efter lite gamla låtar för att se om de har vad jag vill ha. Och det ser bra ut.

Än så länge…

DonTomaso Topp 10

Dagas att tipsa om mina topp tio låtar nu. Det va ju ett tag sedan men jag har ju släppt lite mixar i stället. Håll till godo. (låtarna är utan inbördes ordning)

Calvin Harris - Flashback (David Guetta One ove Mix)
Löjligt bra remix som blir helt galen ett tag. Helt klart en låt för peakhour på golvet.

Laidback Luke & Gregor Salto - Step By Step (Big Room Mix)
Äntligen en låt där vokalerna inte förstör låten utan istället höjer den.

Impinity - Amanecer
Gypsyhouse när den är som bäst.

Wolfgang Gartner - Wolfgangs 5th Symphony
Min favorit just nu. Kommentarer överflödiga.

Röyksopp - This Must Be It (Maxime Dangles Remix)
Otroligt bra remix. En låt för den tidiga kvällen eller ett riktigt fullt & svettigt dansgolv.

Bertie Blackman - Byrds Of Prey (TV Rock Remix)
Tungt är bara förnamnet. Här gäller det att hitta rätt lucka att få in den i…

Dimitri Vegas & Like Mike - Under The Water (Dada Life Remix)
Löjligt tung. Motorsågsmassakern - som vanligt - när Dada är i farten.

Rob Debyser - DYF
Hårt och bra. Precis som det ska va.

Tristan Garner & Greogori Klosman - Fuckin' Down
Framtida släpp på Joia. Alex & jag hade med den i vårat set i Café Opera DJ Challenge. Bra gensvar.

LaRoux vs Wolfgang Gartner - Yin For The Kill (Dave Spoon)
1+1 = 2. Ibland är mash-ups ett onödigt ont. Ibland är de magiskt bra.

Sågning

Rickard Wolf är en av Sveriges sämsta skådespelare. Oavsett vem han spelar - så ser jag honom som en gammal gayfarbror som sjunger gamla 40-tals kupletter. Jag har mer eller mindre svängt vänster när han står till höger sedan första Änglagård filmen. Att han nu får en roll i en svensk film kan bara handla om kamratskap.

Min dom: Återgå till att underhålla pensionärerna på åldersomshemmen och sjung gamla revykupletter under Skivor till kaffet.

Onsdagsmiddag.

Onsdagsmiddag.

Idag lagar jag Isterband med en potatispuré från himlen. Lite skivade rödbetor och en klick god senap. Till det dricker jag helt otippat årets första Julmust. Kanske inte världens nyttigaste måltid. Men va fan. Det är ju lill-lördag.

Sen blir det fotboll på teven. Och senare kanske ett hembesök…

Get to know me 2

Kopierar min vän Alex lista. Och byter ut svaren…

Kostym: Hugo Boss
Rock/Jacka: Pour
Skor: J Lindeberg
Sneakers: Adidas Superstars
Skjorta: WeSC
T-shirt: Acne
Tröja: Ibland
Kalsonger: WeSC
Väska: Ibland
Plånbok: Hugo Boss
Bälte: Nitbälte - inköpt på Hötorget
Kalender: I telefonen
Klocka: Rolex
Solglasögon: Vintage
Frisör: Tony Lundström
Hårprodukter: American Crew
Ansiktsprodukter: Apoteket
Kroppsprodukter: Apoteket
Dator: PowerBook G4
Mobil: Sony Ericsson C902
Mp3-spelare: Känns lite 2004
Vatten: RedBull
Vin: Amarone
Champagne: Dom Perignon
Drink: Lynchburg Lemonade
Bar: Bistro Jarl, Sthlm
Restaurang: Papas, Sthlm
Nattklubb: Villa Mercedes, Athens
Godis: Polly Coconut & Hazelnut
Snacks: Jordnötsringar
Favoriträtt: Oxfilé Rossini
Resmål storstad: Los Angeles
Resmål strand: Någonstans där jag inte varit än, kanske Seychellerna
Favorithotell: Rivington, NYC
Säng: IKEA
Lakan: Lexington
Soffa: Hörnsoffa från IKEA
Lampa: Blåa LED lampor
Konst: NYC motiv från 70-talet av fotograf Jörgen Reimer
Bank: Dansk
Kreditkort: Mastercard
Tidning: Södermalmsnytt
Magasin: Mat & Vänner
Husdjur: Silverfiskar

Kent - Röd

Årets mest efterlängtade skiva kommer snart. Det jag hört från skivan är ljuv musik för mina öron. Och den släpps på fredag…