Torsdag

Vi var ute en sväng igår. Mycket folk och jävligt roligt. Idag ser dagen ut som igår. Ungefär. Den stora skillnaden är att jag spelar skivor i kväll mellan 01 och 03.30. På ett litet ställe som heter Boogaloo.

Återkommer med rapport.

Onsdag

Gick upp vid halvelva. Tog moppen till en strand som heter Still Waters. Där har jag sovit i en hängmatta i två timmar. Sen blev det en smaskig Panaengcurry till sen lunch.

Det har med andra ord inte hänt speciellt mycket idag.

Kanske lika bra det.

Utan dator…

Då är jag datorlös. Tills vidare.

Servitören på min frukostrestaurang tillika det lokala internetcafét spillde ofrivlligt ut en Coca -Cola i datorn. Det mesta hamnade i mitt externa tangentbord. Men efter ett par minuter stängdes allt ner. Nu får den vila på högkant till allt har torkat. Sen kanske den fungerar igen.

En vecka kvar tills jag åker hem. Det känns som jag varit här i tre veckor redan. Det har ju liksom hänt en hel del.

Sprang på den lokala läkaren idag, som var en av de första att ta hand om mig, här på den lokala sjukstugan på Antiparos. Han ansåg inte att jag haft tur. Utan snarare en helt obeskrivlig tur att jag överlevde. Att jag såg det vita ljuset är det få som gjort, menade han på.

Jag hade helst sluppit det också…

Brun

Natt till tisdag. En vecka kvar tills jag åker hem.

Magen har blivit brun.

Efter eftertankar

Har hamnat i ett märkligt tillstånd där jag knappt kan ta åt mig vad som hänt. Även fast jag återhämtade mig fysiskt rätt fort så känns det som om det som hände aldrig har hänt. Det är rätt märkligt hur få av mina närmaste vänner som hört av sig. De vet väl inte vad dom ska säga. Och vad ska man säga?

Det gör inte så mycket. Jag lever ju - så det är väl ingen större skillnad…


Jag funderar på att stänga ner den här bloggen nu för alla som läser och göra den till en medlemsblogg. Det hela har blivit för personligt för att kunna hanteras på ett bra sätt känner jag. Jag ska sova på saken.

25 juli

På dagens schema. Sola. Kolla runt. Äta lite.

Inte dyka i vågor.

Eftertankar

Det du kan läsa i nästa inlägg (eller om du redan läst det) är egentligen helt sjukt. Det är i stort sett omöjligt att förmedla hur nära jag verkligen var att dö. Och nu när vi alla som var med om allt som hände kan jag knappt fatta att det var jag som höll på att trilla dit. Vi snackar en våg eller kanske tio sekunder till i vattnet. Då hade det varit över. Finito. Begravning.

En sak är säker. Basse fick sådana superkrafter man kan läsa i tidningar och han gav sig inte för än jag va på säker mark. Hade han gett upp hade jag drunknat. Så enkelt är det.

Hur hanterar man en sån här situation?

Jag upplever att det är skönt att snacka med dom som va med. Men det kommer att komma tillfällen när jag måste förklara vad som hänt för människor som aldrig kommer kunna sätta sig in i den här situation till etthundra procent. Därför måste det här bearbetas med professionell hjälp. Så är det och så kommer det att bli. Annars kommer det gå åt helvete…

…med besked.

Det vita ljuset...

Var ska jag börja?

Gårdagen startade i ett lugnt tempo. Vi åt lite frukost hemma hos Lasse, Sivonne, Andreas, Sara och Basse. Peter Eriksson med familj är också härnere. Det hade ju blivit lite halvsent kvällen innan så vi begav oss till Time. En strand som låg lite halvt i lä här på Antiparos. Vi hade börjat dagen med att dyka lite bland vågorna på Sunsetstranden. Men det blåste alldeles för mycket för att det skulle vara bekvämt. Vi låg på Time ett par tre timmar och käkade lite lunch. Jag och Andreas åt en ganska medioker Chili Con Carne. So far so good.

Tillbaks till hotellet, duschade lite och gick ner på Nautica Café i bottenvåningenpå mitt hotell. Drack en frappe och läste lite nyheter på datorn. Sen tog jag moppen och åkte bort till Andreas. Mötte dom utanför deras hus och de var på väg till Livadi Beach för att bada. En ganska långgrund strand som har lite högre vågor. Och vi tyckte det skulle vara roligt.

Väl där parkade vi mopparna och hoppade i. Skitroligt. Och skönt. Till en början. På ett nafs. Vi pratar max 20 sekunder hade vi dock flutit ganska långt ut. Vi var fem stycken i vattnet och spreds ut fortare än på ett litet ögonblick. Vågorna var väl tre fyra meter höga och jag kände att det här kan bli jobbigt att ta sig in. Basse va ganska nära och jag skrek till honom att jag kommer att behöva hjälp. Men vi gled ifrån varandra. Andreas va relativt nära och jag skrek åt honom att jag behövde hjälp. Han kom och puttade på mig ett tag. Sen försvann han. I efterhand visade det sig att han tappat båda linserna och då ser han typ tre fyra decimeter, max. Sen gick allt jävligt fort. Eller långsamt. Plaskade som en fisk på bar mark och kom ingenstans. Jag började svälja vatten och ljuset blev allt starkare. Det sista jag kommer ihåg från vattnet är att Basse säger åt mig att han bottnar. Jag stack ner tån och kände botten. Precis när tån känner sanden kommer en jättevåg och jag tappar mer eller mindre medvetandet. Vaknar till liv av att jag ligger i vattnet inne på stranden. Tio meter med från fast mark. Jag öppnar ögonen. Men precis allt är vitt. Inga konturer. Bara ett starkt ljus. Jag kan inte röra en kroppsdel. Efter ett tag hör jag lite röster. Som om de står två rum bort i en lägenhet.

Efter en halvtimme kommer Lasse och Perter med bilen och kör mig till den lilla husläkarmottagningen. I bilen spyr jag upp fem sex liter saltvatten. Kan fortfarande knappt röra mig. På mottagningen får jag dropp och en iskall Coca Cola av Sivonne.

Sen blir det ambulans. Färja över till Paros. Och transport till akuten. Här kan jag fortsätta och berätta vad som hände i ett par stycken men jag skiter idet. Ingen upphetsande läsning direkt.. Men jag har fått dropp från tre olika flaskor hela natten.

Vid halvtvå på eftermiddagen kommer doktorn, han sa att jag va stark som en oxe och hade aldrig överlevt utan den grundkondition som döljer sig någonstans bakom min 'lilla' mage och alla rökning. Alla prover visade perfekta värden. Röntgenbilderna visade inga spår av vatten i lungorna idag. Och nu när jag skriver detta känns det som jag har varit på gymmet i fem timmar och gått för max. Det sköna någonstans är att jag var relativt klar i huvudet från ambulansfärden och framåt.

En sak är säker. Jag kan tacka Sebastian 'Basse' Ekman och Andreas för att jag lever. Hur kan man någonsin återbetala en sådan sak?

Såhär, ganska prick 24 timmar efter allt har hänt så känns det skönt, inte bara att vara vid livet, utan även kunna prata med dom som verkligen var med. Ingen inne vid stranden förstod hur allvarlig situationen verkligen var där ute.

Det klaraste minnet är egentligen när min kropp slutade att fungera. Allt la av på en signal från hjärnan. Jag rörde ingenting, mer än att försöka hålla huvudet över ytan, enligt de som kollade. Och jag kan nu relatera till hur det gar till nar en person drunknar. Man sprattlar inte ihjäl sig. Kroppen lägger helt enkelt av att fungera av utmattning. Den enda tanken som snurrade under hela tiden allt utspelade sig till att jag tuppade av var bara en enda sak.

'Hjälp'


PS. Bilden ovanför är tagen från stranden av Lasse Kristianssons son, Ludde, som inte badade med oss andra. Om du klickar på bilden ser du ganska långt ut hur Andreas är precis bakom mig och hjälper mig in.

Bara början

Det har varit ett par sköna dagar i Grekland så här inledningsvis. Det blåser en del. Och jag har tagit det relativt lugnt. Detta inlägg kommer ganska sent på natten och vi har varit ute och tagit ett par drinkar.

Dagen har spenderats på en liten mopedsafari runt Paros. Vi var totalt sju mopeder med 2 personer på varje sadel som besökte ett par ställen på ön. Vi hamnade till slut vid en restaurang, bara ett par meter från de brusande vågorna, där vi beställde in ett trettiotal smårätter.

Igår var det ankomstdag till Antiparos. Via Paros tog jag på morgonen en speedboat från Santorini, där jag spenderat min första natt. Kunde inte riktigt aklimatisera mig första natten. Tankarna for runt i huvudet som ett pariserhjul. Till slut lyckade jag somna, alldeles innan jag skulle gå upp.

Det som kanske varit det mest otippade är att jag börjat skissa på min bok. Inledningen och 'plotten' är klar. 21 A4 sidor i elva punkters Century Schoolbook, i MS Word, på 7 timmar är kanske inte betyg på hur bra boken kommer att bli. Men en jävla bra värdemätare på att orden flyger ut på tangentbordet. Sen kan man rensa ut och kolla läget. Har dessutom bokat in en rättskipare som ska få läsa mina alster i morgon för att helt enkelt se om jag är helt av banan eller halv-på.

Ingenting från boken kommer tyvärr publiceras i denna blogg förrän den är klar. Så får det bli. Nu ska jag sova.

Natti!

Semester!!!

Aldrig tidigare har jag kännt att jag behöver semester så mycket som i år. Två veckor på Antiparos kommer göra mig gott. Det blir verkligen en traditionell semester i solen. Läsa böcker, äta god mat och sova och sola. Har ju en del vänner därnere så jag kommer inte vara ensam. Kan nog bli en och annan utgång också. Men det står absolut inte i centrum.

Har packat skivorna för att kunna göra ett gästspel på en av de lokala nattklubbarna på Antiparos. Precis som förra året. Kanske ligger min väska kvar på klubben. Jag glömde den där i all hast när jag åkte till Malta.

Jag har blivit utsatt för påtryckningar att skriva en bok. Och efter moget övervägande så ska jag lägga upp lite riktlinjer på hur en sådan kan se ut. Vi får se vad som kommer ut från dessa funderingar. Jag tar med tangentbordet och datorn i alla fall…

Falafel N.1

Bästa snabbmaten om du är på turné hittar du i Falafelns huvudstad, Malmö. Och i denna kiosk har de Malmös och således Sveriges bästa (som vi testat). Vet du någon bättre mottages gärna tips…

Turnéslut

Då är Loca Sessions turnén över. Har inte varit hemma en enda helg sedan i början av Maj. Det ska verkligen bli skönt att få lite semester. Visst kommer jag sakna turnerandet. Men ledigheten måste få sin tid ett tag.

Åker till Grekland på tisdag. Två veckor.

Flatline ________

Kalmar

Alltdubehöverveta!

Värmeslag

Man ska inte klaga på värmen. Jag vet. Men det som gör att det blir på gränsen till outhärdligt här hemma är ju inte själva värmen. Utan snarare avsaknaden av möjlighet att kyla ner sig. Det haglar ju inte direkt av AirConditions i hemmen här i Sverige.

Snackade med brorsan. Han har AC. Och han hade lyckats få ner värmen i sovrummet från 33 grader till 24. Själv kör jag med en fläkt. Så att luften rör sig lite. Men det är inte optimalt när man slaggar. Man kan lätt få nackspärr och det är nog lite lättare att bli förkyld.

Säger dom som vet…

29/8

Skriv ut och sätt upp på väggen.

Dagens Industris profil

Sista sidan i Dagens Industris Tennisbilaga ägnas åt en intervju med undertecknad. Det är lite svårt att läsa så du kan se frågor och svar här.

Vad är det bästa och sämsta med Båstad?
Det bästa med Båstad är helt klart miljön. Efter att ha besökt Båstad varje sommar sedan 1987 så värderar jag idag omgivningen, golfen och givetvis tennisen högre än själva festandet. Att svara på vad som är det sämsta på Båstad är svårare. Kanske att det inte finns tillräckligt med hotellrum...

Är det verkligen bra party på Båstadveckorna eller är det en myt?
Det är absolut ingen myt. Det är ett högoktanigt party som är svårt att hitta i Sverige. Möjligtvis i Visby under vecka 29.

På dansgolvet – vad fungerar bättre respektive sämre i Båstad?
Eftersom det är en utpräglad festpublik ligger fokuset på dansant clubmusik. Och då lutar det snarare åt den något kommersiellare varianten än en undergroundscen. Men alla kvällar har sin charm. Och att som DJ behöva överge sin egen övertygelse är inte optimalt. Oftast har den som bokat dig koll på vad du spelar och anpassar kvällen därefter.

Hur får du folk att dansa en hel kväll utan att tröttna?
Att spela skivor är bland det roligaste jag vet. Det tröttnar man inte på. Samtidigt måste man som DJ få dansgolvet att leva. Att ibland ha lite mindre och ibland lite mer folk på dansgolvet är bara nyttigt för pulsen på nattklubben.

Vilken är sommarens största hit?
Det finns ju ett flertal men jag kommer inte gå hem förräns jag spelat Robyn – Dancing On My Own (Rex The Dog Mix)

Var och när spelar du i Båstad?
Jag kommer spela på Loca Sessions på Lounge By The Sea (Hamnkrogen) onsdag den 14e juli.

Det blev ju fel lag…

Ja. Nu är väl alla glada åt att jag tippade fel lag till final. Spanien spelade ut Tyskland i kvällens semifinal. Och egentligen var det aldrig något snack om vilket som va det bästa laget på planen. Jag håller dock på Holland på söndag. Och tyskarna borde lätt knipa bronspengen på lördag.

I morgon åker vi söderöver igen. Loca Sessions är inne på nästsista helgen med fester i Båstad och Falsterbo. Hemma igen på söndag. Lagom till finalen.

Vi hörs!

Tipsexpert?

Fyra lag kvar i Fotbolls-VM. Jag tippade innan VM började att Tyskland slår Holland i finalen. Ikväll får vi se om jag får ett av mina finallag klara.

Albin Myers - There 4 You

Nu är den äntligen släppt. Albin Myers nya låt 'There 4 You'. Du köper den givetvis för egna intjänade pengar på Beatport. Och du gör det här.

Sorry

Dåligt med uppdateringar i helgen. Dels fungerar inte mitt tangentbord på laptopen samt att jag knappt har haft något vettigt att skriva om. Livet på turnén är omvälvande, jävligt roligt och otroligt slitsamt. Mycket mer slitsamt än vad jag kunnat drömma om.

Nu är det dock bara två veckor kvar tills semestern. Det ska bli så otroligt skönt…

Ska dock bli aningen bättre på att blogga!

En lite sväng bara…

Jag och Albin Myers pappa, Nick Myers.

En liten sväng bara... Well. Så brukar det heta. Och igår blev det precis. En liten sväng bara.

Började med att vi grillade hemma hos familjen Lunde. Supertrevligt med mycket skratt, god mat, lite öl och vin. Vi va väl kvar till cirkus halvtolv sedan åkte vi in till F12. Skitmycket folk och skön vibb. Nån tjej i en knallorange peruk spelade jävligt bra, tycker jag.

Vi gick vidare till Café Opera en kortis. Träffade lite folk man känner och stod och hängde två tre öl på uteserveringen. DJ Tim fick inte till det riktigt igår. Annars brukar han ju som oftast få till det. Men inte igår.

Vidare till Solidaritet. Mötte upp Albin Myers, hans pappa och Thomas Gold. Snackade lite sköna minnen och hade jävligt trevligt. Sista halvtimmen gick jag till Spy Bar. Träffade upp Stephen Simmonds, som jag delade en taxi hem med. På det stora hela va det en jävligt trevlig kväll.