Gott Nytt År!

Bloggandet har varit lite halvdåligt såhär i mellandagarna. Har varit sjuk.

Imorgon är det nyårsafton. Kan bli trevligt.

Återkommer med nya bloggar i Januari.

Puss

Torsdag

Stanna hemma ikväll. Spara dig till imorgon. (Klicka på bilden)

Livets grundregler #1

Det finns flera givna grundregler i att leva sitt liv. De är lika enkla som självklara. I en mindre följetong presenterar jag här mina livsmotton.

#1
Spara inte pengar på det du har närmast kroppen.

Här pratar vi bland annat Lakan. Handdukar. Underkläder. Men framförallt toalettpapper. Att spara ett par kronor för att sedan torka sig i arslet med kräppapper är lika idiotiskt som att spara pengar i banken.

Ommärkning

Dags att märka om köttfärsen. Åkte till Gävle i söndags. Efter att jag och brorsan varit ute och storhandlat. Dessvärre glömde jag att frysa in ettochetthalvt kilo köttfärs. Så när jag kom hem luktade det inte direkt tårta i kylskåpet.

Funderar på att märka om den och lämna tillbaks den.

Gubbrock

Det är något visst med att lyssna på gammal hederlig gubbrock. Jag menar. Jag spelar ju i stort sett bara house varenda kväll jag DJar. Så när jag är hemma lyssnar jag väldigt sälla på 'utemusik'. Då skulle man bli knäpp.

Fick Pink Floyd DVDn 'Pulse' av min brorsa i julklapp. En konsertfilm. Grymt ljud och musik i världsklass. Gamla minnen svallade upp likt ett gammalt ex. Det här fick mig att leta upp mina gamla Pink Floyd skivor i förrådet. Men att leta i sex flyttkartonger knökfulla med skivor skulle tagit mig till nyår att hitta alla. Jag har de flesta på vinyl. Men saknar skivspelare. Så jag köpte hem hela katalogen på Itunes. Nu har jag strecklyssnat på Pink Floyd hela förmiddagen. Det är så jävla bra.

Även fast det är gubbigt. Men det skiter jag i.

Juldagsraj

Visst kan man förvänta sig att Juldagen ska vara en bra kväll. Men så bra som det va ikväll kan man aldrig hoppas på. Va du inte på Sture ikväll kan du se det som om dansgolvet är uppvärmt till resten av veckan.

Började med middag hos Suneson/Forssén. Brysselkål i all ära. Men potatisgratängen knäckte. Nu ska jag lyssna på Pink Floyd och sova. Om inte ett av mina absoluta favoritpaket vill bli öppnat inatt.

Godnatt!

Nu är glada julen slut slut slut

Albin Mörck. Snart signad för New York Rangers. Än så länge tränad av pappsen.

Jaha. Hemma igen efter ett par dagar i Gävle. Min stackars mor måste undrat va det va för paket hon fick hem. Jag har typ sovit hela tiden. Men ibland blir det liksom bara så. Hemma arbetar man och umgås med vänner mest hela tiden. Så när man kommer hem till mamma tar tystnaden över. Man blir helt enkelt trött. Lustigt nog har jag inte blivit sjuk. Det brukar också komma som ett brev på posten.

Min brorsa och jag åkte mot Gävle på söndagen. I en hyrd Ford Focus som går på Etanol. Med risiga vindrutetorkare. Sträckan Stockholm - Gävle har tidigare gått genom massa småsamhällen norr om Uppsala. Nu är det motorväg hela vägen. Och det går fort att åka dit.

Framme hos mamma började vi slå in alla paket. Rekordmånga kom vi med. Och mamma fick flest. Sedan bar det av till familjen Mörck. Den innehåller min syster Annika, hennes man Thomas och mina syskonbarn Albin och Tove. Det blev julmiddag. Bus med barnen. Buzz. Godis. Groggar. Julklappsöppning. Och Bingolottos uppesittarkväll. Undertecknad fick en vågrätt rad. På en dubbellott. Vann 200 spänn. Det går bra nu.

Det va en bra jul. Riktigt kul. Själv inkasserade jag följande julklappar:
• En påse Riesen
• En Traktörpanna
• Ett matporslinsset
• En Pink Floyd DVD
• CSI säsong 5 på DVD
• Ett PS2 spel "CSI"
• 40 lampor i ett långt snöre
• En ugnsform

På julafton käkade vi en brakfrukost. Sen somnade jag framför Kalle. På kvällen åt vi grymt god entrecôte med Hasselbackspotatis. Sen somnade jag. Typ. Mamma och brorsan uppgraderade mammas PC HELA kvällen.

Ikväll är det juldagsparty på Sturecompagniet. Tillbaks till arbetet - som om julen inte ens existerat. Men det har den. Jag är ju utsövd

Kort sammanfattning

Natten till lördag.

Torsdagen va inget annat än en übersuccé på Sturecompagniet. Det kan knappast börjat bättre för mig på mitt nya arbete. Telefonen har mer eller mindre gått varm med gratulationer och lyckönskningar under fredagen. Egentligen ska man kunna hantera sånt. Men för mig är det ovant. Mina tidigare arbetsgivare ringde hörde bara av sig om något var dåligt dagen efter. Om det var bra var det tyst.

Så va det tyst visste man att det varit bra.

Fredagen började på Artilleri2. Spelade lite skivor för kunderna på Anders och Jessicas 'ChampagneFriday'. Om du aldrig besökt den här butiken så måste du göra det Nu. Jag vill typ flytta in. Värmen kommer inte från butikens element. Utan från personalen.

Efter det gick vi till Nox. Och nu - mina vänner - börjar det likna något. Carpaccio Hummersoppa och Pilgrimsmusslor. Tre förrätter i nämnd ordning. Fetzer. Äpplesobet med österrikiskt dessertvin. Espressosambuca. Det här va faktiskt en av 2007 års bästa restaurangupplevelser. Och det kan jag bara tacka ett par tre saker för. Jonas Lichter. Susanne. Och sist men framförallt Homan.

Sture. Lite senare. Snackade lite sidoförflyttnigar och bakåtpassningar med Björne Runström. Pratade om ett par gamla minnen med Lollo Chanko.

Ikväll - lördag - kommer jag och Alex välta dansgolvet på Sture. Ska bli så oerhört kul.

Natti

Ästablich/Draj Lejk

Dags att sammanfatta onsdagskvällen. Klockan närmar sig 02.00. Ett par hållpunkter va utplacerade under kvällen. And meant to happen. Men jag säger som 90% av alla resebyråanonnser för upplevelseresor. "Att ta färden bredvid allfartsvägarna ger dig mer".

Ganska tidigt insåg jag att jag var tvungen att vända min kvälls-soffliggar-trend inför stundande helg. Att sova fem-sex timmar på soffan skulle med andra ord inte ge mig den perfekta uppladdningen.

Av en händelse blev jag kontaktad av en tjej på MSN (se bild ovan). Det blev en ganska onaturlig date. Men riktigt trevlig.

Först besökte vi Nox. Äntligen har en kille med någorlunda fingertoppskänsla gett stället karaktär. Nox är min favorit av alla barer som stänger tidigt i Sthlm. Därefter till LOFT Magazine's fest på Ästablich/Draj Lejk eller nåt. Förutsättningarna va på topp. Men antagligen kom vi för sent eller så var festen en riktig halvmiss. Folk ramlade på varandra. Trängdes. Spillde på andra gäster. Det stod trasiga glas överallt. Och den allmänna känslan va 'Flytta på dig. Jag har drinkbiljetter kvar och måste till baren.' Jag måste verkligen säga att jag hade högre förväntningar. Trist att lanseringen av nya, snygga, magasinet gav en sån otroligt 'Jaha-och-sen-känsla'.

Gick vidare till East. Två drinkar. Lite skratt. Lite allvar. Några blickar. Några blinkningar. Några stunder senare åkte vi hem. Var och en till sig.

Malin. Tack. Du va egentligen den enda kvalitet jag fick ta del av ikväll.

Imorgon blir det Absolut Disco. Godnatt.

Nyårstips

Det här kan bli kul. Vet du inte vad du ska göra på nyår? Kolla in flyern. Ett annat tips är att besöka den här sajten.

Norrbotten - se upp eller ner!

Oerhört kul story. Tragiskt rolig. Läs här.

Sugen!

Fick ett otroligt sug på något gott. Vissa blir sugna på choklad. Andra på godis. Det första jag kom att tänka på är Rödingen på Nox. Åt den för enochenhalvvecka sen. Det va så jävla gott att jag inte borstat tänderna sen dess.

Då är det gott.

Moderna klassiker

Klockan närmar sig ett natten till onsdag. Har precis vaknat ur en fyra timmars nap på sofflocket. Kan bli knepigt att få till nattsömnen. Fan vad klantigt. Men det händer även de bästa. En modern klassiker helt enkelt.

Dagen har varit rolig. Några mycket givande möten. Några kanske lite mindre. Dessutom ringde min gamla klasskompis Danne. Har inte hört av honom på mycket länge. Samtalet blev lite halvkonstigt men vi ska träffas och ta en fika efter helgerna sa vi. Ska verkligen bli skitkul att träffa honom.

Har fixat några julklappar under dagen. Jag gillar att köpa presenter. Det är ju givetvis kul att få också. Men jag kategoriserar mig nog mer som en "giver".

Imorgon är det onsdag. Micke Becker har releaseparty för sitt nya Loft magasin på Dry Lake. Ska försöka åka vidare och lyssna lite på Steve Angello på Esque. Kanske Caféet också.

På torsdag är det dags för Absolut Disco festen på Sturecompagniet. Ett av min första evenemang som jag ordnar inom Stureplansgruppen. Med tanke på alla osningar jag fått kan det här bli början på ännu en moderna klassiker.

Ett av mötena idag var med nyvunna bekantskapen med fantastiska Anders och Jessica på Artilleri2. Vi kommer antagligen göra en hel del roliga grejjer framöver. Jag ska spela lite skivor på fredag. Dagtid. Från kl 16 till 19. I butiken. Kom gärna förbi. Drick ett glas bubbel och köp de sista julklapparna. Det finns en liten evenemangsbeskrivning på Facebook. Adress: Artillerigatan 2.

Natti!

Du kommer att vara trött på fredag

Du kommer att vara trött på fredag. Anledningen är enkel.
Torsdagarna kommer förändra dina fredagar i framtiden. Klicka på bilden ovan.

Kul bildtext

Den här bilden publicerades på Sthlmsfinest idag. Den är tagen på Café Opera igår. Vill bara meddela fotografen att mannen på bilden heter Mikael Löfstrand. På hans visitkort står det Chef Café Opera.

Lång lång helg

Torsdag. Fredag. Lördag. Söndag. Och idag äntligen måndag.

Vaknade som vanligt übertidigt på måndagsmorgonen. Gick upp åt en brakfrukost och kollade en film. Sagan om de Två Tornen blev det. Fråga mig inte varför. Men jag gillar den.

Det blev sent i lördags. Efter min och Alex superlyckade spelning på Stures i lördags begav vi oss till WeSC festen. Och maken till stökig fest har jog nog aldrig bevittnat. De som spelade skivor kunde inte mixa och det stod typ 50 tokpackade människor på scenen. Festen hölls i en lagerlokal. Det va kolsvart. Glas överallt. Och konstigt folk. Festen slutade klockan sju.

Tidigare på lördagskvällen hade vi som sagt spelat på Sture. Och det kändes som forntida dagar (läs Café Operas onsdagar typ två år sen). Jordens drag på golvet. I vippen och i högra baren. Jag tror vi kan göra något riktigt roligt här i fortsättningen. Anledningen till den lyckade kvällen kan vara Alex samtal vid fyratiden.
- Brorsan. Jag är så jävla trött på restaurangmat. Kan du inte laga köttbullar och snabbmakaroner med ketchup till mig. Sagt och gjort. Mums.
Inget ont om restauranger. Men ibland kan det vara riktigt gott att äta studentmat när man e bakis.

Till saken hör då att vi gick ut och firade min födesledag på fredagen. Alex, jag och min andra granne Daniel besökte i tur och ordning:
• Olle's klockbutiksinvigning
• Grodan (hälsade på Özze och David)
• Sture & V (här stannade vi i sort sett hela kvällen. Tappade även bort Alex.)
• Ambassadeur (grymt bra med folk)
• White Room (som vanligt)

Sen åkte jag hem. Vid typ klockan kvartifyra. Korvkiosken mittemot Erikdalshallen va stängd. Lagade Krögarpytt med kebabkött i. Somnade som en stock. Vaknade med magknip.

Om en vecka är det Julafton. Jag tror magknipen kan återkomma.

Foto: Isabel Adrian

Min dag

Idag fyller jag faktiskt år. Jag uppskattar alla små och stora grattis.

Jag må jag leva!

Inför helgen

Ikväll är det middag på Sturecompagniet och jag ska träffa upp några vänner med en liten fördrink på Sturehof först. Antagligen blir det en ganska blöt kväll. Imorgon fredag den 14 december fyller jag år. Det ska jag försöka fira på något sätt. Hur och var vet jag inte än. Men det ger sig nog.

På lördag spelar jag och Alex tillsammans igen i Stockholms nattliv en helkväll på mycket mycket länge. På Sturecompagniet. Jag hoppas och tror att många av våra vänner kommer komma förbi. Det brukar de ju göra.

Om du undrar vad vi har för oss på Stureplan i helgen - klicka på bilden ovan.

Ka-ching!

Join Today!

Nu har vi skapat det första steget i vad som kommer bli mycket intressant i många avseenden. Fösta steget är egentligen bara en Facebookgrupp. Men jag rekommenderar att du går med. Klicka här. (Det förutsätter givetvis att du använder dig av Facebook.)

Bilderna ramlar in

Från Ivan Da Silva. Han kan det där med vinklar och ljus. Den här tredje bilden är också tagen i Ivans lägenhet. På det stora hela - en mycket trevlig eftermiddag med kaffe, trance och plåtning. Först åt vi lunch på ett lokalt Thai-pang. En av oss va blev riktigt dålig i magen.

Mjölk ger arga människor

Kommer ni håg reklamkampanjen Mjölk Ger Starka Ben. Där man anlitade konstnären Keith Harring för att göra en slagkraftig kampanj. En hoppande glad gubbe som gjorde att det enda man ville dricka skulle komma från en kossa.

Nu ska jag sluta dricka mjölk. Jag går fullkomligt upp i atomer när jag ser den där jävla überpräktiga tanten med sin ungar som klappar och härmar kor. Hur i helvete vill de (reklammakarna) att man ska känna när man ser filmerna? Jag blir i alla fall vansinnig och går och häller ut alla mina Arlaprodukter i toaletten. Sen kan de slakta kossan och skicka den till ICA...

Skum dygnsrytm

Mat- och sovklockan

Jag har hamnat i vad man kan kalla en konstig dygnsrytm. Jag vaknar mitt i natten och kan inte sova. Det här får till följd att jag somnar om vi halvsju på morgonen och sedan sover jag bort halva dagen. Sen somnar jag på soffan igen vid femtiden för att slagga ett par timmar. Vet inte riktigt hur jag ska komma tillbaks. Det handlar antagligen om att aktivera sig lite mer där vid femrycket.

Igår kväll va Alex här. Vi kollade Champions League. Jag spelade på oddset för första gången på typ två år. En ganska enkel trippel. Enkla segrar för Liverpool, Porto och Chelsea. Det sket sig fullständigt då Chelseas stjärnor inte kunde göra mål på ett redan avsågat Valencia. Whatever...

Idag är det onsdag. Och jag jobbar som sagt va INTE på Caféet ikväll. Det kommer kännas mycket mycket konstigt. Jag har antagligen inte missat fler än åtta-nio onsdagar de senaste tre och ett halvt åren. Och att gå dit utan att arbeta finns inte på kartan. Inte i dagsläget i alla fall. Bara att önska mina forna kollegor lycka till.

Ny mix på NRJ

I förra veckan gjorde jag en ny mix åt NRJ. Idag kom den upp på deras NRJ At The Club's hemsida. Så nu kan du lyssna på några av mina favoritlåtar just nu i din dator. Klicka här.

Den blev ganska bra. Andra låten i setet är dock en setrip så det ligger kvar någon radiojingel i låten. Pinsamt. Men vafan. Låten e grym.

Traxlist.
Tiesto - Break My Fall (Jerry Ropero)
Taito Tikaro & J. Louis & Ferran Feat. Clarence - Shine On Me (Robbie Rivera)
Jucie String - Sex Weed (Laidback Luke)
Yazoo - Don't Go (Laidback Luke)
Maskinen - Alla Som Inte Dansar (Dada Life)
Axwell - Submariner (Original)
Wawa - No Problem (Chris Montana)
Chris Lake & Sebastian Leger - Word (Original)
Sunloverz - Show Me (D.O.N.S)
Nick Terranova - Shake The Wall (Original)

Sympunkter mottages mer än gärna i kommentarsfältet.

Bye Bye Vasa

Efter att inte varit hemma en kväll sedan förra tisdagen bäddar jag ner mig i sängen. Min enda vän för kvällen blir Gil Grissom & Co. Tredje säsongen av CSI Las Vegas.

I övrigt har det varit en mycket produktiv dag. Imorgon ska jag klippa mig. Dags att bli av med Gustav Vasa frisyren, som en kollega kallade den.

Nu ska du få åka…

Att träffa Greger är alltid upplyftande. Både från en kulinarisk upplevelse och en humoristisk sida. Kvällens magknip utbröt inte av efterrätten utav en mycket rolig historia. Vi hamnade inte på Grill Ruby. Utan på PA&Co. Och Konrad anslöt. Som jag nämnt tidigare hade jag redan ätit middag. Så jag började med en Margarita. Efterrrätt. Choklad och Hasselnötsglass. Espresso. Och. Håll i hatten. Två Cider. Över till magknipen.

Det handlar om att skicka SMS från polares telefoner.

En god vän till en av oss i sällskapet hade blivit lämnad av sin flickvän. Han va under en lång tid mycket bedrövad och hade ingen lust att umgås eller träffa någon ny tjej. Till han mötte en fling från skoltiden. Hon hade blivit oerhört snygg efter tio år och som halvnybliven singel gick det upp ett ljus för den stackars killen. Han lyckades få tjejens telefonnumer och ringde. De pratade, SMSade och "kände lite på varandra". Allt var frid och fröjd. Tills. En polare började gå igenom SMSn i den upphittade telefonen under en fest. Han förstod vad som va på gång. Tjejen var vid det här tillfället bortrest.

Och det första SMSet löd: "Vad gör du på tisdag?"
Svar: "Jag kommer hem från Paris på torsdag. Kanske vi kan ses över ett glas vin och prata lite ."
Det som blev det sista SMSet i konversationen: "Låter kanon. Då ska du få åka utav bara helvete."

Sen kom det inga fler svar. Killen ringde, SMSade, ringde, lämnade meddelanden, skickade nya SMS. Allt va tyst. Inte så konstigt. Men oerhört kul.

Kompisen som skickat SMSn kom givetvis inte ihåg att han gjort detta. Och när han senare träffade tjejen i fråga erkände han att det inte va XXX som skickat meddelandet utan han.

Sjukt roligt. Om du frågar mig. Och ingen lånar min telefon i framtiden. Inte ens för att ringa 90000.

Efteråt middagen besökte vi i tur och ordning.
Berns - 2 personer (inkl bartenders)
Café Opera - Halvfullt (pratade lite med Lisa och hennes svenska kille. Gick därifrån efter 45 minuter - skum känsla och halvdassig vibb).
Sturehof - God Chablis i mellanbaren. Sopranosflippret va abonnerat av kids. Träffade min favorit tjej. Åkte hem. Ensam.

Måste kolla om någon skickat SMS från min lur. Fan.

Ett kul samtal

Greger ringde. Han ska vara hemma till i början av januari. Och nu vill han ha sällskap. Det vill han i och för sig alltid. Så ikväll blir det en liten middag på Grill Ruby. Själv har jag pangat i mig en halv plåt lasagne. Och orkar knappt rulla ur soffan.

Men en Margarita och en dessert finns det fortfarande plats för. Och Gregers karisma och vänskap har jag saknat som fan.

Ett stort streck

Idag är det söndag. Har kollat när Inter krossade Torino med fyra noll. Sen skulle vi åkt och handlat. Men det blev ingen storhandel idag. Skitsamma. Tar det i veckan istället. Ska laga mig en Lasagne - igen.

Igår spelade jag på Sture. Och det va ju halvkul. Vi flyttade ut DJ båset längst ner i hörnet på dansgolvet. Det fick till följd att ingen av mina vänner som kom dit hittade mig. Så jag stod i stort sett ensam hela kvällen. Från kvart i tolv till tre. Ingen pisspaus. Inte ens ett enda bloss på drygt tre timmar. Det - kära läsare - har aldrig hänt mig under mina femton år i krogbranschen. Och då har jag spelat/jobbat i stort sett varenda helg. Man kan ju liksom inte lämna båset utan att någon vaktar skivor och mixer. Dessutom stod jag i en ljudlucka och hörde absolut ingenting. Dock va det fullt på dansgolvet hela kvällen. Tills klockan 03.00. Men det ska det vara.

Det första bemötandet kändes inte heller helt hundra. Jag stövlade in strax efter tio (typ fem över). Inte en gäst i lokalen. Då kommer någon tjej springande med en jävla attityd och undrar var jag hållt hus? Som om stället höll på att brinna ner. Näe … den här spelningen drar jag ett stort streck över. Den va allt annat än rolig. Men det ska vi ändra på i framtiden.

Alkolås · Nox · Världskrig · Pepparstek

Jag har nu installerat ett alkolås för sena blogg inlägg. Dels för min egen skull och dels för mina läsares skull. Det som skrivs på fyllan ska läsas på fyllan. Inte när man e nykter.

Ikväll ska jag spela på Sturecompagniet. Jag gjorde det under en period när Christos va nattklubbschef. Inte så många gånger dock. Så det ska bli en mycket intressant kväll. Kom gärna förbi. Först ska jag dock äta middag med spanjoren Eddy Cabrera. Jag ska ge Nox chansen att visa vad de kan. Sist gick det ju sådär som bekant.

I morgon söndag ska jag och min kära granne ut och storhandla. Jag ska fylla upp min frys, mitt skafferi och mitt kylskåp med så mycket mat och tillbehör att jag kan skulle klara ett världskrig utan att lämna hemmet. Jag tror dock att vi inte handlar på en ICA affär. Å andra sidan är jag helt övertygad att samma typ av skumraskaffärer de avslöjade i Uppdrag Granskning förekommer i typ alla mataffärer. Ett tips till dig som köper färskt kött är att inte handla typ pepparstek, färdiga färsbiffar och annan förpreparerad färsk mat som ligger i disken. Laga det själv istället. Det är oftast skitenkelt och så är det ju kul att laga mat. Dessutom blir det mycket mycket godare.

Frukostmiddag

Jag funderar på att köpa en ny säng. Den jag har nu är det inget fel på men jag tror att en Tempurmadrass är melodin. Eftersom en vanlig person spenderar en tredjedel av sitt liv sovandes är sängen givetvis den möbel man ska lägga mest krut på. Nu e jag inte direkt en vanlig person utan spenderar nog närmare 45% av min tid i sängen.

Nu ska jag laga en grym frukostmiddag. Om du inte vet vad det betyder så är det vad min kära mor kallade brunch när jag och mina syskon va små.

TGI Friday - eller va fan???

Ponera att alla du känner är skitbra i handboll. Vi pratar svensk mästarklass. Alla från din bästa tjejpolare till mammas nya kille vidare till syrrans nya tjej och alla du känner har ambitionen att hänga med. Helt enkelt - alla i din närhet tävlar i handboll. Det enda som räknas är mål, blockar och klisterlukt.

Hur ska du hävda dig? Du e ju egentligen inge vidare i handboll. Alla du känner och umgås med som spelar handboll har du ingen direkt avstämningskontakt med. Vad gör du?

1. Satsar som fan. Skaffar en personlig tränare som tränar upp dig. Målsinnet har du alltid haft. Tapetklister har du använt sen klippdockstiden.
X. Tar en defensiv roll. Olof Mellberg är din största idol.
2. Ringer Micke Trygg och satsar på bloddoping.

Det finns givetvis inget facit på ovanstående fråga. Dopar du dig är du idiot. Tar du en defensiv roll kan du sluta läsa här. Har du haft klippdockor är du inte ens i målgruppen.
Svaret är givet. Ingen människa med lite koll på tillvaron spelar handboll.

Nu kommer ett litet collage av kvällens iakttagelser.
1. Taxi till Sture.
2. Julbordsfylleparty.
3. Upp på V.
4a. Hänger ut med Axwell, Barth Kron och Pawlowksi.
4b. Det tar DJn fem minuter efter det att han upptäckt att Axwell är där innan han spelar Nelly Furtado mixen som Axel gjort. Jag drar…
5. Isabel Adrian förklarar för mig att hon är min chef. Men vi kommer nog snarare att jobba tillsammans är min gissning.
6. Går till Laroy.
7. Kommer inte in utan att betala.
8. Går till Ambassadeur. Pratar med Kinesmange. Han kallar mig mellanchef. Det känns stort.
9. Hälsar på Alle, Mo och den långa Djn som jag aldrig kommer ihåg namnet på.
10. Går till WhiteRoom. Hånglar upp nån tjej från Gullmarsplan.
11. Går in till Esque. Hänger med Jola, Mattias och alla andra. Träffar en del av min subtilare bekantskapskrets.
12. Går till årets "vi-gillar-ingen-av-er-nattklubb" Village.
13. Medelåldern liggernärmare 35. Så jag känner mig förhållandevis ung. Om Village kommer l0cka ut alla dessa gäster och deras polare två gånger i månaden per skalle. Då pratar Stockholms överlägset största succé det senaste decenniet. Tyvärr lönar sig inte girigheten hela vägen. Jag betalar gärna för mig. Men om ett glas vatten kostar 25 kronor så funderar jag på att bli alkis. Och att klistra på ett falskt kvalitets-smajl för gästerna räcker inte hela vägen.
14. Det första jag möttes av på Village va ett gäng på 6-10 vältränade balkankillar. De såg inte direkt ut att vilja umgås med resten av publiken. Och jag har mer än full förståelse. Ingen vill umgås med dom heller.
15. När sedan US Open Nisse dansar innanför baren till Billie Jean med Michael Jackson orkar jag inte ta några fler notiser av kvällen på övervåningen. Dessutom så rör sig halva stället på övervåningen av en tillfällighet därifrån när den gamla dubbelpartnern visar sina takter till en av världens bästa låtar i hemmamiljö. Och jag förstår dom.
16. Halvsprang till Hell's Kitchen.
17. Tokspringer från Hell's Kitchen.
18. Köper två BigMac och åker hem bloggar det här.

Fan vad skönt att kunna konstatera att kvalitet alltid kommer att löna sig. Ska man skapa en bra nattklubb i Stockholm gäller det att tänka rätt. Ovanstående iakttagelser är förstås mina egna personliga betraktelser. Om ni inte förstår vad jag menar går det bra att höra av sig…

Kvällens givna hjältinna är min sexigaste polare Bahare. You´re All I Need To Get By.

Tomt

Det råder en stor tomhet. I mitt kök. Jag har ingen Sambal Oelek hemma.

Nya tider

Efter att ha varit ansvarig för Café Operas onsdagar sedan 2004 slutar jag nu min tjänst och går vidare mot nya roliga och spännande uppdrag inom Stureplansgruppen. Ett beslut som jag våndats med ett längre tag. Att överge en arbetsplats som jag till och från arbetat på i mer än tio år är inte lätt. Och det kommer antagligen kännas mycket mycket konstigt att besöka Caféet utan att arbeta där.

Jag vill passa på att tacka all fantastisk personal, vakter, garderobiärer, kockar som jag arbetat med på Caféet genom åren. Men framförallt vill jag tacka Alex Lewerentz, Abbe Ibrahim, Micke Trygg, Jonas Ghauri, Jocke Agerback, Daniel Boudal, Micke Löfstrand, Janne Ljunggren, Sandro, Dennis, tjejerna på ekonomiavdelningen, Nourdine, Krona, Danne & Göran i Operabaren, Rebecca Scheja, Kristian Mirch, Natti, Mille och Backwall. Samt alla promotors som arbetat med mig under tiden. Ett stort tack till Fredrika på Finest. Jag vill även tacka alla gäster vi har haft under alla dessa år. Utan er hade framgången uteblivit. Vi har haft jävligt kul tillsammans. Det tror jag de flesta håller med om. Att glömma alla samarbetspartners som jag jobbat med vore givetvis tjänstefel. Utan er hade onsdagarna varit som vilken tisdag som helst.

Det som började som en rolig grej för tre och ett halvt år sedan är nu över även för min del. Onsdagarna som jag och Alex skapat på Café Opera kommer antagligen leva länge framöver. Även fast vi båda är borta.

Jag går nu en spännande framtid till mötes. Och jag kan knappt vänta på att sätta igång nya projekt med mina nya kollegor. Min nya e-mailadress är dontomaso@stureplansgruppen.se och jag behåller mitt telefonnummer. Läs mer på stureplan.se - klicka här.

Skicka gärna ett lycka till mail. Det kan jag behöva.

Jag är fin

Grymma fotografen Ivan da Silva fick uppgiften att föreviga mitt förhållandevis fula ansikte. Jag har alltid sagt att skönhet kommer inifrån och den här bilden talar väl sitt tydliga språk.

Idol

Jag skiter fullständigt i tävlingen Idol på TV. Jag kollade på några uttagningsprogram i början. Att någon som ser ut som bonden Alfred i Emil i Lönneberga åkte ut förra fredagen har heller inte undgått mig. Att programmet skapar nya idoler är ju ingen nyhet direkt. Men jag kan verkligen inte nämna en enda person som vunnit tävlingen och håller måttet idag. Samma sak gäller Popstars och programmet Bert Karlsson körde från Skara. Jag kommer inte titta på finalen på fredag. Och jag kommer inte följa eftersnacket. Usch.

Idag har jag varit hemma hos Ivan Da Silva. Vi har plåtat massa bilder. På mig. Nu har stackarn typ 200 timmars arbete i Photoshop framför sig. Jag såg ut som en jävla tvättsvamp ansiktet. Kände mig spänd, stel och obekväm. Jag har aldrig påstått att jag har modellambitioner. Och nu funderar jag på att sluta bli plåtad på mingelbilder.

Ikväll kör ena halvan av Sveriges 4:e bästa DJ Bar på Café Opera. Det vill säga undertecknad. De e stort.

Compared

På Facebook kan man jämföra sina vänner på ett ganska ointressant sätt. Men det här är lite intressant. Att jag kan dricka mycket tror jag inte stämmer. Men jag anar en och annan beundrare. Klicka på bilden ovan.

Årets julklapp

Årets julklapp är nu äntligen utsedd. Det är givetvis skivan Daft Punk - Alive 2007. Så är du släkt med mig (oavsett ålder och kön) eller brukar av någon anledning få julklappar av mig så vet du redan nu vad du kommer få. Vill du ha något annat kan du skicka en önskelista till brorsan.

Det stora jeansdilemmat

Jag äger säkert femton par Jeans. Minst. Jag hittar nya och gamla par överallt. I lådor. I korgar. På hyllor och i flyttkartonger. Det kan dyka upp ett par oanvända jeans lite överallt här hemma känns det som.

Problemet med jeans är större än något annat plagg man har på sig. De måste verkligen sitta bra. Annars känner jag mig våldsamt obekväm. Tidigare bodde jag i ett par jeans från 7. Modell Slimmy. Sen sprack de på ena sidan i grenen vid ett mindre lyckat försök att bowla. Jag lämnade in hela mig själv på lagning. Satt och väntade i kalsongerna hos min skräddare. Senare samma kväll hoppade jag upp i famnen på någon lång vän jag inte sett på länge. Då sprack de på andra sidan. Återvände till skräddaren dagen efter. Han trodde knappt det va sant. Två månader sprack de igen och alla återupplivningsförsök misslyckades.

Övergick då till ett par Lower från WeSC. De sitter grymt skönt. Men de sprack också i grenen. Vet inte men kanske är det en kombo av en för stora grej i fickan och spagat som inte funkar för mig.

I ren förtvivlan har jag gått med trasiga jeans. Och modeller som känns riktigt osofta. Tills i förra veckan. Min granne och jeanspusher kom med ett par identiska Slimmy från 7.

Ja - vad säger man? Vintern är räddad!

Fel uppgift

Jaha. Vi kom inte 6:a på DJ Baren i söndags. Vi fick 106 röster och placerade oss på en mycket hedrande 4:e plats. Precis som förra året. Ett stort tack till alla ni som röstade på oss. Och ett superstort plus till Karl OP som gjorde (i mina ögon) ett av årets absolut bästa arrangemang på en nattklubb. Fortsätter han att leverera den här typen av fester kommer han att gå mycket mycket långt. Och det är han värd.

Det verkar dock som alla som röstade fick ett bekräftelse SMS på att rösten gått fram. Det fick aldrig jag. Så min röst räknades nog inte. Och Alex röstade på Esque. I morgon finns dock möjligheten att höra den grymma musiken vi levererade i söndags igen. Dock utan Alex. Men med Backwall. Och mig. På Café Opera givetvis.

Nu ska jag nog laga lite mat. Funderar på att laga lite tisdagspasta med någon slags kyckling å curry. Mmmm.

Dagens låt: Maskinen - Alla Som Inte Dansar (Dada Life Remix)

Inte helt genomtänkt

När jag förde över bilder från telefon följde denna med. Den har jag smygtagit på tunnelbanan. Gröna linjen. Mellan Gamla Stan och T-Centralen. Jag har MYCKET svårt för tjejer med denna typ av stövellösning. Fötterna ser abnormt stora ut. Och en klacklös stövel ger i mina ögon en något sämre hållning på tjejer. Nu finns det givetvis undantag. Och man kan säkert inte gå omkring i klack bara man går utanför dörren. Men att kasta ut ett par tusen på ett par stövlar som gör att fötterna ser ut ut som kanoter kanske inte är helt genomtänkt.

Behållning

En mycket omvälvande dag går mot sitt slut. Vaknade tidigt med en orolig känsla i kroppen. Den har suttit i hela dagen. DJ Baren satte sina spår. Trots att jag var hemma ganska tidigt. Kommer ihåg att jag och Özze åkte typ samtidigt. Han hade varit i Berlin i helgen och jag hade varit i Göteborg. Egentligen önskar jag inte att det va tvärtom. Bara lite.

Men min stora behållning av helgen va givetvis att hänga ut med alla gamla kompisar. Jesse, Hasse, Bengt, Anders, Fredde, Jonas, Roger, Rickard, Bosse och Håkan. De flesta lyckliga familjefäder. Gifta sen ett par år tillbaka. Några med två eller tre barn. Egentligen är vi ett gäng väldigt olika människor idag. Men för 20 år sen va vi omöjliga att separera. Mer eller mindre samma inställning till livet och precis samma intressen. Detta gör att det är väldigt enkelt att umgås idag. Alla har ju givetvis sina sidor. Kanske allra mest jag.

Konstigt nog hade knappt någon med sig kamera. Den här bilden är tagen av min telefon. Jag e ingen vidare fotograf. Men de e ju inte lätt att plåta fult folk.


Imorgon ska jag ta tag i några små jobb som blivit liggande. Dags för Dexter. Fortfarande världens bästa teveserie (tills någon ny bra dyker upp).

Beowulf

En riktigt lång helg närmar sig sitt slut. Har ju varit i Göteborg i helgen. Fredagen ägnade vi åt manlig gemenskap. Middag på mediokra restaurangen Lipp - på Avenyn. Sist en seriös person åt middag på Lipp måste varit för typ för 25 år sen - då gatan (Avenyyyyn) inte va invaderad av massa puckon. Maten va Ok. Resten kvalificerar sig inte för en enda av världens alla möjliga rekordböcker.

Senare gick vi till helhippa (ute)stället Clara. Kul att dricka öl man aldrig hört talas om. Prata om knepiga författare och skåla för gamla nobelpristagare. När de spelade sista låten fick jag trösta en kille som höll på GAIS. Stackarn. Sen beökte vi i tur och ordning - Peacock, Lounge och Park Lane. Och här tappade Göteborg ansiktet för mig. Hur i hela världen går dessa ställen runt. Det va ju tomt. Överallt. En Volvolönefredag?

Ok. Park Lane hade uppsamlingsheat för vilsna själar. Och risken att få en smäll på käften va typ femtio gånger större än att få en kindpuss. Taskiga odds. Jag gick hem. Baklänges.

För att kunna vrida tllbaka tiden.

Utan framgång.

Lördagen började i sängen. Ganska länge. Vi hade hyrt Hagabadets Romerska. Mariestadsburkar och stafett till toaletten. Hem. Byta om.

Middag på Lokal. På sidogatan bredvid Elite Plaza. Magiska Tonfiskspett. Resten behöver inte nämnas. Servisen hade smutsiga och fläckiga tröjjor och ville vara så där hääärligt alternativa.

Spelningen på Bliss gick bra. Mina barndomsvänner som aldrig genomlevt ett gig med mig såg ut som fågelholkar i mitten av april. Tomma. Men ville gärna ha besök. Efter spelningen åkte jag hem. Tänkte gå upp med mina skivor och hörlurar i lägenheten. Upptäckte att vi inte hade några nycklar. Så vi gömde mitt lilla dyrbara 'kit' på gården.

Gick vidare till coolaste inneklubben på vestkusten. Peacock.

Zzzzzzz. Ska det här vara Göteborgs bästa nattklubb - i så fall ställer jag fan upp i schlagerfestivalen. Musiken va bra. Och det verkade som om alla gäster trängdes i garderobskön. För mig lyfte det aldrig. Och natten kändes som en medioker tevekväll utan ostbågar. Ända till slutet.

Kom hem. Skulle bara hämta upp mina gömda skivor på gården.

Då är de - Borta...

Ingen såg mig gömma dom. Ingen kan ha någon glädje av dom (lurarna funkar ju iofs). Vi började ana en tjyv. En fest i som höll på i samma fastighet kanske hade sett något…

Skivor och lurar kom dock tillbaka lite senare på söndagen. En tant som gått ut för att röka tog in dom då det började regna. Tänk att man alltid ska ana det värsta. Fan.

Tack kära omtänksamma tant. Det kommer några Bingolotter på posten.

DJ baren på Ambassadeur ikväll: Beslutet att låta två tjejer spruta två flaskor champagne på publiken i slutet av vårt set kanske inte avgjorde tävlingen till vår fördel. Våra fantastiska onsdagsgäster röstade dock fram oss till 6:e plats. Tack som f_n. Men att de som jobbar för att vi ska vara på topp inte orkade bemöda sig med att vara med och engagera sig och supporta den nattklubb de arbetar för visar egentligen bara en enda sak... nåväl - hade jag röstat på en vinnare hade Mo å Alle från Ambassadeur vunnit. Lätt.

By the way. Jag säger som Viktor Barth-Kron:

Vet du hur många göteborgare det bor i Tyskland?


Gööör-many

Mot Sveriges framsida

Inom bara ett par timmar bär det av till Göteborg. Tåg ner. Tåg hem. Ska slagga på nån soffa hos Rickard. Ska bli kul å hänga ut lite. Hoppas de inte e lika kallt som här hemma. Spelning på Bliss imorgon lördag.

Ha det så kul här hemma ni andra.

Favorit i repris

Det finns fyra typer av Pizzerior i Sverige. Alla har olika funktioner att fylla utom en. De serverar liksom olika maträtter även fast de själva alla kallar slutprodukten Pizza. Det är olika tillagningssätt, konsistens, lukt, utseende och helt olika råvaror men har ändå samma namn. Lite ungefär som att kalla alla bilar kort och gott för Bil, Skoda som Hummer.

Först har vi den vanligaste. Turkpizzan. Ni vet, den som ligger en i kvarteret. De som svarar '10 minut' oavsett vad du frågar om. Oftast burkskinka, konservchampinjoner bland råvarorna och färdigköpt bearneise till menyns dyraste pizzor.

Sen har vi den Italienska Delipizzan. Kan vara en hörndelibutik som lagar lövtunna pizzabottnar med färska råvaror med för lite ost, oftast är de 20-30 spänn dyrare än Turkpizzan. Din pizza kan dessutom vara vedugnsbakad. Oftast kan du även köpa din olivolja, back med San Pellegrino eller någon annan italienska delikatess här.

Efter det kommer Den Amerikanska Pan-pizzerian. Antingen en stor kedja eller en mycket centralt belägen snabbmatsliknande restaurang med stolar fastnitade i marken. Har kan du själv kombinera dina pålägg. Eller kanske välja någon riktig fettbomb med mycket ost. Läsk ur burk eller flaska e inte att tänka på. Sprutcola ur maskinen är allt som finns.

Sen har vi den fjärde pizzerian som inte fyller någon funktion. Den är nämligen ett påfund bland pizzaägare som tror sig veta vad deras kunder vill ha. Vi kan kalla den Turkpizzeria Med Italienska Ambitioner. Namnet säger allt. Man vedugnsbakar, använder fel råvaror, gör för tjocka bottnar. Pizzorna har samma namn som på turkpizzerian och efter tag uteblir kunderna på grund av att de helt enkelt genomskådat spektaklet. Den nya ägaren fortsätter i precis samma spår och fattar inte att det är någon av de ovannämda alternativen vi vill ha.

Det här ju bara mina teorier. Men jag litar inte på Pizzerior längre. Jo förresten. Dom som svarar '10 minutt' när jag ringer.

Kompetent kväll

Att blogga mitt i natten efter några kalla öl, shots, några sura blickar och många varma kramar brukar ofta ge antingen en avigt positiv eller grymt negativ betraktelse.

Facit.

Kaoset uteblev lite. Musiken och våra fantastiska onsdags-stammisar tog största platsen. När vi gör NRJ kvällarna så står vi på stora scenen och spelar. Musiken och ljudet är kopplat så att det även hörs på dansgolvet. Och dansgolvet va fullt till kl 02.45.

Benji, som inledde, gjorde kanske en av sina bästa spelningar hittills. Rasmus spelade låtar jag aldrig hade hört. Fonky och rytmiskt. Klassiker i nya versioner. Jag tyckte det va grymt. Själv inledde jag med Noir/Macklin. Responsen kom direkt. Jag tror jag fick till det.

Överlät min sista låt till Darwin som pumpade ut hans och Backwalls pinfärska låt.

Hitvarning.

Sen gick Alex på. Och det är bara att erkänna. Alex ägde. Punkt slut. David Roiseux som avslutade mixade skjortan av oss andra. Det tunnas ju alltid ur lite på slutet. Men David ska ha credd för sin insats. Musiken va grym och David har ett så stort hjärta att man blir mållös. Jag önskar att jag va lika snäll.

Nu ska jag sova som en stock. Det har varit en lång dag. Godnatt. Och tack alla ni som kom förbi. Vi ses på Bliss i Göteborg på lördag. Eller på DJ Baren på Ambassadeur på söndag.

Lördag i Göteborg

Jag kan nu meddela att jag spelar skivor tillsammans med Sebastian (DJ Fanci) på Bliss i Göteborg på lördag. Jag tar med mig den allra bästa musiken jag har. Plus mina gamla barndomspolare som lovat att bara dricka tjeckisk öl och tequilashots.

Väl mött!

Mjuka paket

Till dig som läser min blogg kommer här ett erbjudande att fylla på tomtesäcken med mjuka paket. Köp en lösmuff till morsan. Ett par kalsonger till pappsen. Och ett linne till syrran. Och en hood till syrrans töntiga snubbe.

Klicka på bilden ovan. Sen är det bara att dyka upp. Karta hittar du här.

Rubrik saknas…

Efter att ha blivit intervjuad av ett par olika medier inför söndagens DJ Bar är jag ganska säker på att jag kommer framstå som ganska segerviss. Ska sanningen fram så tror jag att vi har en riktigt bra chans att komma topp fem. Vi slutade ju fyra förra året. Då tävlade någon annan för Café Opera och vi representerade Peacock.

Gårdagskvällen spenderade jag hemma hos Alex. Eftersom man har exakt 6 minuter att spela på i tävlingen gäller det att planera låtval och ordning ordentligt. Vi har valt ut fyra spår samt klippt lite. Det är svårt att göra en bedömning i vardagsrummet på en halvtaskig stereo. Men jag tror det här kan funka. Gör det inte det får vi väl göra något roligt på scenen. Alex brorsa har gjort en video som ska snurra under tiden. Ska bli grymt kul att se. Alla beskrivningar tyder på att den knäcker.

Ikväll är det som bekant NRJ At The Club på Café Opera. Månadens överlägset bästa kväll för folk som gillar att gå ut och lyssna på grym musik. Här har man 45 minuter på sig att spela och jag spelar 00.45-01.30. Det ska bli grymt kul att höra Rasmus Faber i Stockholm. Första gången på mycket länge. Han spelar direkt innan mig och Alex går på efter mig. Benji inleder och David Roiseux har utlovat en "Happy Ending". Jag funderar på att börja med en gammal Daft Punk stänkare eller så blir det Ben Macklin mixen på Noir's Times Of My Life. Dagsformen får avgöra.

Hursomhelst kommer det bli knökfullt ikväll. Kom gärna förbi!

Mina 10 bästa låtar - idag.

Inför veckans två stora spelningar. NRJ At The Club på Café Opera i morgon och Årets DJ Bar på Ambassadeur på söndag kommer en liten lista med mina 10 bästa låtar just nu. Vissa splitternya andra inte.

Just Jack Writer's Block (Thomas Gold)
Niki Belucci Get Up (D.O.N.S)
Taito Tikaro J. Louis & Ferran Shine on Me (Robbie Rivera)
Becker Don't Try (Alex Gaudino)
Yazoo Don't Go (Laidback Luke)
Wawa No Problem (Chris Montana)
Fragma Toca Miracle (Deadmau5)
Felix The Housecat Jack U (Angello & Ingrosso)
Arno Cost & Norman Doray Apocalypse (Original)
Nick Terranova Shake The Wall (Original)

Att skriva en sån här lista handlar givetvis aldrig om att bara droppa massa nya låtar som ingen hört talas om. Utan verkligen om låtar man kan identifiera sig med och som man gillar. Det är också ett plus om de funkar på dansgolvet. Om det nu är dansmusik det handlar om.

Och det gör det ju - nästan alltid. Håll tillgodo!

Läs även listan här.

Sova på soffan

Somnade på soffan och sov i tre och en halv timme (halvåtta till elva). Missade inget viktigt. Men nu kan jag inte sova. Och det suger ju. Tur att jag har massa bra film att kolla på.

Imorgon kväll ska jag hänga med Alex. Vi ska förberea oss för DJ Baren på söndag som vi ska vinna!

Dexter - huuuh

Har precis kollat på Dexter. Nionde programmet. Säsong två. Ursäkta uttrycket men det här e så jävla bra att man får mjäll. Den här teveserien är (enligt mig) det absolut bästa som någonsin producerats för teve.

Jag skulle få jobb på vilken thaikrog som helst. Min jordnötssås är den godaste jag någonsin ätit. Chilimarinerad scampi och ris till.

Nu ska jag på massa möten. Kommer lukta vitlök, chili och Armani Code. Inte så illa. För att vara svensk.

Jordnötssås

Säg ordet tyst för dig själv tio gånger.

Jordnötssås. Jordnötssås. Jordnötssås. Jordnötssås. Jordnötssås. Jordnötssås. Jordnötssås. Jordnötssås. Jordnötssås. Jordnötssås.

Det låter skitäckligt. Men det är ju faktsikt jävligt gott.

Det ska jag laga till ikväll. Med kycklingspett. Snodde det här receptet på en mycket bra receptsida. Håll tillgodo.

½ gul lök
2 vitlöksklyftor
1 msk smör & 1 msk rapsolja
1 dl jordnötssmör
2 1/2 dl Kokosmjölk
6-8 msk sweet chilisås
2 msk soja
1 tsk citronsaft

Sådärja! som min gode vän Hasse brukar säga.

Kursändring

Har klurat lite här hemma under helgen. Jag måste göra en liten kursändring i mitt liv. Det kan handla om att skaffa sig nya arbetskamrater. Äta lite godare. Skaffa tjej. Eller kanske börja simma. Något måste hända. Just nu känns mitt liv som ett stort jävla ekorrhjul som upprepar sig vecka efter vecka.

Kanske kan det hända något kul redan imorgon. Ska nämligen träffa en agent som ska börja "sälja" mig som DJ runt om i Skandinavien. Vi får se.

Ikväll spelar Happy Mondays på Berns. Funderar på att gå dit å lyssna. Sen spelar The Shapeshifters på Café Opera. Discohouse i all ära men det känns inte riktigt rätt på en söndag. Jag har i och för sig hållit mig hemma hela helgen men denna vecka händer det en hel del viktiga prylar som jag måste ta tag i.

Till helgen ska jag till Göteborg. Spa. Middagar. Tanken va att vi ska gå på Bingolotto på söndagskvällen oxå. Men det kommer jag inte att hinna. Det är ju Årets DJ Bar då.

PS. Fick ett mail från tidningen Pause. Jag hade rätt. De bad om ursäkt. Och det godtogs givetvis. Pause är ett mycket bra magasin som inte ligger i mittfåran. Dessutom bloggar Sveriges överlägset snyggaste tjej på deras hemsida.

Det kom ett mail

Det kom ett mail från min vän Bingo. Jag planerade en liten middag - men fick detta trista svar(klicka på bilden ovan).

Inte speciellt roligt

Ibland blir man lite förvånad när man läser i tidningar. Först visste jag inte om jag skulle skratta eller bli arg. Jag blev nog varken eller. Jag blev nog mest förundrad vad redaktionen vill åstadkomma med att sätta mitt namn under en påhittad insändare i tidningen Pause.

Visst har jag många åsikter. Och visst kan det vara kul att höra mig dissa saker till höger och vänster. Men att skriva insändare har jag aldrig gjort i hela mitt liv. Kanske är det någon humorbefriad person som skickat in den på kul. Men mitt tips är att någon på redaktionen skrivit insändaren.

Så med det konstaterandet måste jag tyvärr säga att Pause simmar mitt i mittfåran av alla andra tidningar. Vad som jag tidigare tyckte va en riktigt trevlig tidning som jag gärna betalade för att läsa hamnar nu på undre halvan av alla magasin jag läser (inklusive alla utländska).

Jag tyckte inte det här va speciellt roligt.

Vad va det som hände?

Gårdagen slutade med ett stort frågetecken. Det började dock redan natten till torsdagen. Fotbollsfest på Café Opera. Och alltid lika glada Anders kom förbi - vi drack Piña Coladas - som vanligt. Sen gick vi vidare till The White Room. 150 personer stod och trängdes på en femton kvadratmeter stor yta. Och till slut blev jag ombedd att lämna stället.


Jag va givetvis precis hur bakis som helst igår. Men ändå trotsade jag tyngdlagen och letade mig ut en sväng. Alex och jag gick ner till Sturecompagniet som laddat upp med Mojito kväll. Tre blomvaser med Mojito senare så är minnet något vagare. Alf & Combo spelade euforisk latinomusik. Sen kom födelsedagsbarnet Steve Angello. Kvällen slutade med att jag blev ombedd att gå från Solidaritet. Nej förresten. Jag gick förbi nya Village också. Och det va ju kul.

Jaha. Två kvällar i rad som jag alltså blivit utslängd från krogen. Ikväll stannar jag tokhemma. Tror att jag ska laga soppa. På Jordärtskockor. Och smaskig svamp. Om jag inte blir ombedd att lämna stället.

Krokben

Taito Tikaro J. Louis & Ferran feat Clarence - Shine on Me

kan bli vinterns stora krokben

Språkförbistring

Öppnade dagen med att äta lunch med min kära granne på en lokal indisk krog.

Jag: Beställer man här eller tar ni beställningen vid bordet?
Indier: Ja, det går bra.
Jag: Det går bra i som att beställa här eller vid bordet?
Indier: Ja, just det.
Jag: Vill du att jag beställer maten här i baren?
Indier: Tack så mycket.

Nu ska jag sova middag.

En bra nyhet för dig som inte vill bli yngre

En bra nyhet för dig som inte vill bli yngre är att inte läsa Stureplansgruppens oerhört taktlösa utskick med inbjudan till sin nya nattklubb Ambassadeur.

Herregud.

Vad är det här för ställe?

Vem har man för avsikt att attrahera?

Tror de verkligen att det finns 1500 (unika) personer både fredag och lördag (per kväll alltså) i Stockholm med sådan distans till sitt liv så att de identifierar sig med uttrycket "du som är vuxen nog att stanna ute efter tre, men gammal nog för att gå hem innan fem".

Jesus Christ.

Jag trodde det fanns en seriös tanke med att skapa något unikt för människor utan identitet i Stockholms nattliv med det här stället. Lokalen har ju kanske störst potential av alla i innerstan. Men i stället höjer man ribban så högt att varenda Blendrökande tjej och Stryktipstippande kille inte har en aning om vad de ska förvänta sig. Vem kommer jag att stöta på ikväll? Vad har jag för chans att bli stammis? Vem kommer prata om Ambassadeur om femton år och säga "Kommer du ihåg…"

Förlåt.

På sista raden står det ju.

PSS! Du som numera tar legitimering som en komplimang kan eventuellt få bekräftelse hos oss. Åldersgränsen är 25 år.


Jag vet att jag inte ligger i målgruppen för Ambasadör. Och tyvärr så känner jag inte en enda människa i hela Sverige som skulle känna sig välkommen efter denna förnedrande inbjudan. Hur i helvete har ni tänkt? Snälla förklara…

Eller skyll på TryckfelsNisse så är vi överens.

PS. Mitt frikort, som va bifogat i utskicket, gav jag till min lokala uteliggare. Han blev skitförbannad och anklagade mig för falsk marknadsföring.

Nervösa minuter

Det var väl länge sen det stod så mycket på spel i en fotbollsmatch. Jag menar - det va ju åratal sedan ett stort mästerskap spelades utan Sverige. Och om vi skulle missa EM nästa sommar vore det inget annat än ett fiasko.

Nu tror jag inte att det händer. Jag tror att det kommer ordna sig. Men jag är i alla fall skitnervös. Och det är ingen skön känsla. Fy fan.

För ett år sen…

För ett år sen skrev jag i min blogg:

Imorse när jag skulle gå till jobbet upptäckte jag att någon har bytt ut min namnlapp som står vid brevinkastet på ytterdörren. Innan stod det 'Svanström". Alldeles korrekt. Rättstavat och felfritt. På den nya lappen står det 'T Swanstöm". För det första undrar jag varför de har bytt ut lappen bara på min dörr. Och sen till råga på allt, stavat fel. Den som ville göra rätt gjorde bara fel. Pucko!!!

Apropå Pucko. I slutet på åttiotalet ägde jag en gammal bil. Jag och en polare tog bilen och åkte på Sverigeturné. Innan vi åkte lovade varandra att bara äta mat på ställen som hade etiketten "Här kan du få din Pucko varm!" uppklistrad på sin fönsterruta. På den tiden hade var och varannan korvkiosk den etiketten i sitt fönster. På samma meny kunde man beställa en Superstar. En 150 grams hamburgare med massa mums på. Reklamen vid kiosken för Superstar va en MC-åkare med Integralhjälm som höll i hamburgaren och såg mycket nöjd ut. Därför frågade vi alltid om hjälmen ingick i måltiden.

Korvgubbar har ingen humor. Och inte kan man få sin Pucko varm längre heller.

NRJ At The Club November

Nästa vecka är det fullt schema. På onsdagen laddar vi upp med NRJ At The Club på Café Opera och på söndagen försvarar jag och Alex Café Operas färger i Årets DJ Bar. Då måste du va där och stötta oss.

Klicka på bilderna ovan och OSA din medverkan!

Avbokad

Blev precis avbokad från spelningen på People i Uppsala. Arrangören skyllde på att de har problem med musiken.

Märkligt. Jag har aldrig haft problem med den musik jag spelar.

Några DJ gig

Onsdag 21 november
DonTomaso & Andreas Backwall
Café Opera. Stockholm

Lördag 24 november *I N S T Ä L L T*
DonTomaso & Alex Lewerentz.
People. Uppsala

Onsdag 28 november
NRJ At The Club.
Café Opera. Stockholm

Söndag 2 december
Årets DJ Bar.
Ambassadeur. Stockholm

Personalfest

Man kan nog föreställa sig hur en personalfest för folk som arbetar på krogen kan se ut. Och bilden stämmer. Addera bara lite mer shots. Några extra flaskor champagne. Krogfolk dansar inte. De står i baren. Och blir skitfulla. Det blev vi igår. Men först hade vi spelat curling. Och det va skitsvårt. Jättekul. Och jobbigt. Jag har till och med träningsvärk idag. Av curling ?!?

Vikinglinebåtarna är egentligen märkliga tycker jag. Människorna som reser här är verkligen helt annorlunda än de människor man är van att träffa en vanlig kväll på krogen. Medelåldern är ju betydligt högre. Och alla pensionärer blir som små stökiga tonåringar så fort taxfreebutiken eller buffén öppnar.

På karaoken presenterade konferenciern ett par som nyfölovade. Killen såg ut som en karikatyrteckning och tjejen som ett crossdäck. Båda va så packade att de knappt kunde stå. Ända skulle de sjunga. Duetter. Och det här mina vänner. Det är inte underhållning. Det är ren tortyr. Jag pratade lite med en typ nioårig tjej som stod blygt och tittade på. Hon kunde ALLA texter utan att titta på teven. Stackars tjej. Att få se det här. Sen drömma om att bli sångerska. Det kommer inte att sluta bra.

Själv gjorde jag, traditionsenligt, min egen tolkning av Elvis - In The Ghetto. Det borde jag kanske inte heller ha gjort. Men lilltjejen applåderade i alla fall.

Taxfreeshopen.
3 lådor After Eight
Finsk lakrits
Finsk choklad
3 flaskor rosé
2 flaskor Amarone
En limpa Marlboro Lights
5 småflaskor Underberg.

Zzzzzöndag

Söndagen de 18 november tickar sakta mot sitt slut. Att kalla det en omvälvande dag är definitivt en överdrift. Jag skulle vilja säga att det va på det stora hela en ganska trist söndag. Med några få undantag.

Brorsan kom förbi på middag. Söndagsstek och ugnsbakade rotfrukter. Rötjut. Efterrätt med chokladglass, vispgrädde och blåbär. Kaffe. Sen åkte han hem. Men det räckte. Bara man ses lite då och då.

I morgon har vi personalfest på jobbet. Måndagsnatten kommer spenderas i en hytt på Östersjön. Längtar redan hem. Utan att ha åkt…

Tvättstugetanten

I vårt hus bor det en tant (ca 30 år) som mer eller mindre bor i tvättstugan. Antingen har hon väldigt lite kläder eller så har hon någon form av Parkinson som gör att hon spiller ner allt hon äger och har. Hon tvättar i alla fall minst tre gånger i veckan.

Jag råkade se fel i kalendern på datum och har precis mottagit en utskällning jag inte va värd (anser jag själv). Givetvis hade tanten bokat tiden när tvättstugan öppnar. Jag hade tvättat innan den öppnade. Vilket man tydligen INTE FÅR GÖRA.

Förlåt.


Det kommer hända igen.

Städdag i Casa Tomaso

Precis som väldigt många andra i min bekantskapskrets höll jag mig hemma igår kväll. Fotbollen va ju kanske kvällens lågvattenmärke och jag började städa bort ångesten över landslagets mediokra spel. Något jag fortsatte med i förmiddags. Tvättade fyra maskiner, diskade och torkade golven. Bäddade rent med lakan från Lexington (som vanligt).

Efter det att man städat infinner sig oftast en oerhört tom känsla. Lite som 'Jaha - och nu?!?'. Som när man byggde tågbana när man va liten. Det va liksom kul att bygga men inte kul att köra omkring med tåget. Nu vill jag inte säga att jag tycker att det är kul att städa. Tvärtom faktiskt. Men nu efteråt så är jag inte speciellt nöjd med vad jag åstadkommit. Även fast det är rent. Och ganska fint.

Har varit nere Peters studio. Han behövde lite fräscha infallsvinklar på housemusik. Brände en skiva och tog med mig. Vi lyssnade lite. Jag berättade vad jag tyckte va bra och vad som är viktigt. Vad jag tror kommer funka i framtiden och vad som känns tokfel. Nu kommer jag bli bollplank för deras nästa stora hit. Antagligen. Blir den dålig erkänner jag givetvis aldrig att jag varit med...

Nu ska jag bränna av de två sista avsnitten av CSI säsong 2. Sen kanske jag börjar med säsong 3. Eller så kanske jag fortsätter å städa.

Torsk

0-1
Jag börjar städa lite

0-2
Dammsugaren åker fram

0-3
Börjar kolla Van Helsing på TV3

Viktig lista

Sveriges genom tiderna överlägset sämsta programledare.

1. Rene Nyberg
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9. Lasse Kronér

Ser jag någon av dessa två på teve måste jag gå på muggen och kräkas. Byt jobb.

En påse skridskor

Kollat på teve i stort sett hela dagen. Zappat fram och tillbaka. Inget bra. Gick iväg och köpte en Thaisoppa med Scampi och ris. Tokstark. Mitt i maten zappad jag förbi MTV. Där satt Robert, Coci och någon tjej som arbetar på nya nattklubben Village. Och maken till trist intervju har jag nog aldrig beskådat. Om stället är lika tråkigt som intervjun var vet jag inte. Har inte varit där än. En sak är säker. Robert Hållstrand har samma utstrålning i TV som en påse skridskor.

Däremot besökte jag nya Ambassadeur på Kungsgatan igår. Mycket snygg lokal. Men inga gäster. Det kan bli knepigt det där. Lokalen känns lite konstigt planerad. Först möts man av en bar. Och någon slags loungedel med vita soffor utan ryggstöd (om jag inte minns fel). Dansgolvet ligger mitt i lokalen. Tar man sig förbi det kan går man upp en halv trappa. Här uppe pratar vi kanske om en av Stockholms snyggaste klubbmiljöer. Men det hade inte en enda gäst upptäckt. Det va helt tomt. Som DJ kan man inte låta bli att lägga märke till ljud, ljus och annat. Och ljudet va verkligen inget extra. När man lägger så mycket pengar på att göra ett nytt ställe och har så risigt ljud som de har här så blir man nästan tårögd. Eller förbannad.

Nu ska jag kolla på fotboll. Tips. 2-2.

En inbjudan till min bloggbesökare

I och med att du besöker mig ibland här på nätet så skulle det vara trevligt att bjuda in dig till en liten träff i det verkliga onsdag nästa vecka. Klicka på bilden ovan och följ instruktionerna. Jag hoppas du kan komma förbi.

Sug och svälj - trevlig helg!

Ikväll

Ikväll spelar jag skivor på NOX. Det ligger på Grev Turegatan i Stockholm. Kom dit.

Glömde den viktigaste

Lemon Bar
1993-1995
På detta ställe inledde jag min karriär som DJ. Mina kompisar som jag lärt känna på Daily News hade sen tidigare hamburgerhaket Levinsky's på Norrlandsgatan. Sen köpte de av någon märklig anledning stjärnkrogen L'escargot på Kungsholmen. L'escargot hade vid den tiden en liten bakficksdeli som byggdes om till en bar. Jag kom på namnet Lemon Bar på färjan till Tynningö på midsommarafton 1993. På den tiden drack alla alkoläsken Hooch och Caiprinha blev en populär drink. Låten jag inledde varje spelning med på Lemon var Donny Hathaway - The Ghetto. Liveversionen från 1972.

Jag har träffat flera olika, idag gifta par, tio år efter storhetstiden. De träffade varandra hos oss. Idag är Lemon Bar en schlagerbar. Och jag och många av de äldre gästerna gråter sig till sömns varje kväll.

Anekdoter

Jag fick ett mail.

Lista dina fem mest älskade klubbar i Stockholm någonsin. Motivera gärna dina val i ett par meningar.

Det här ska publiceras i en tidning framöver. Men jag bjuder redan på mina svar här. Kanske får det konsekvenser att det inte kommer med - men det skiter jag i.

Daily News 1989-90
Gräddan av Stockholm krogelit började samlas vi den här tiden på Daily News i Kungsträdgården. Stonebridge och Denniz Pop levererade förstklassig musik. Jag hade en polare som stod och dansade på precis samma ställe två dagar i veckan i två år. Från det att de skruvade på musiken tills det att de stängde av. När klubben sett sina glansdagar kunde vi konstatera att på just det ställe han dansat på va golvet extra slitet.

Gildas 1992-94
Att komma in här va ingen lätt uppgift. Speciellt inte när Jockso jobbade. Men stämning beskrevs på den tiden som "om-man-är-utomlands". Det var fullt sex dagar i veckan till klockan 05. Och musiken man minns från den tiden är mest Maceo Parker. Om man nu kommer ihåg nåt.

"Hemma hos"
1995
Söndagsklubben på blivande Milliebar. Det va på den tiden alla krogar skulle ha superstora soffor man i stort sett bara kunde ligga i. Söndagarna va bästa kvällen. På den tiden gick krogfolket ut denna kväll. Och lite annat löst folk. Lokalen va kolsvart. Chippe spelade skivor och man drack litervis med Cockspur&Cola och shottade Calavados.

Bondi Café
1996-1999
Nattklubben som bildades av Bo's Bars grundare. Det var här bratkulturen formades i Stockholm. Alla ville vara här. Lokalen som egentligen inte va speciellt speciell hade två våningar. Där nere slog man i stort sett huvudet i taket. Och musiken va så hög att vi fick böta 50.000:- en gång. Jag kommer speciellt ihåg en kväll när filmen Blade hade premiärfest. Wesley Snipes va själv här och han visade oss hur man släcker värmeljus med karatesparkar i spritförrådet.

Café Operas uteservering.
2001-2002
Den sommaren jag Shassen och Micke Ek formade grunden för vad som nuförtiden är en modern klassiker. De första somrarna på uteserveringen hade vi knappt några klagomål på ljudvolymen från grannarna till Madonna kom till stan. Festande på den tiden va något helt annat än det är idag. Och visst kan man sakna det ibland. Men hade man fortsatt i det tempot hade jag inte levt idag. Om jag inte minns fel så somnade DJ John Amatiello i DJ hörnan en kväll. När han jobbade. På avslutningsfesten sabrerade Micke Ek 47 flaskor skumpa och vår bistra dörrvaktschef dansade på bardisken.

Sinners.
När Christos Neo tog över detta halvtomma ställe blev jag hans högra hand. Och DJ. Stockholm saknade ett schysst femställe vi den här tiden och jag och Christos ägnade alla kvällar innan vi öppnade med att besöka i stort sett alla öppna nattklubbar fram till kl 01.00. Resten är historia. Gick man upp i dörren klockan halvtre för att släppa in någon polare stod det femhundra personer och skrek mitt namn för att komma in.

10 grymma låtar just nu…

Mina favoritlåtar just nu. Håll tillgodo.

Groove Armada - Song 4 Mutya (Out Of Control) (TV Rock Remix)
Nick Terranova - Shake The Wall (Original Mix)
Alex Gaudino - Watch Out (Nari & Milani Remix)
D.O.N.S. vs. Kadoc - The Nighttrain
Cirez D Vs Axwell - Galactic Tiger
Nari & Milani Vs Mattias - General Lee
Maroon 5 - Makes Me Wonder (Choo Choo Romero)
Laidback Luke vs Run DMC - Otherwise Like That
Mason - Quarter (Original Mix)
Deadmau5 & Glenn Morrison - Contact

Jag kan dessutom, för dig, här och nu berätta vilka som kommer att spela på NRJ At The Club onsdagen den 28e november.
Benji Of Sweden
David Roiseux
Alex Lewerentz
Rasmus Faber
och undertecknad.

Låter som en härlig blandning. Och jag ser redan fram mot månadens givna höjdpunkt.

10 månader och 13 dagar

Idag är det tisdagen den 13 november. För snart ett år sen flyttade jag in i min egna lägenhet här på Södermalm. Och idag, när snön faller utanför mitt fönster igen, kom mina skåpluckor jag saknat ändå sedan jag flyttade in. Det tog alltså 10 månader och 13 dagar. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Men just nu är jag så lycklig att allt annat får vara en liten stund.

Tänk vad lite som krävs för att man ska bli lite glad…

Ny vecka - Nya möjligheter

Nya vecka - nya möjligheter. Tänka positivt. Alltid ett bra sätt att börja sin vecka på. Den förra veckan avslutade jag dock positivt - tycker jag själv.

Både torsdagen och lördagen ägnades åt DJ gig. ComHem's typ personalfest på torsdagen tillsammans med Attic Micke på sax. Alltid lika kul att spela med honom. Även fast vi aldrig repat med varandra låter det alltid jävligt tight. Mest Mickes förtjänst. Men ändå.

Fredagen va mysig hemmakväll i soffan. Tysk importöl och ostbågar. Som utlovat.

Bilden stulen helt okänsligt från www.credd.se

På lördagen spelade jag på Vanilla Club. Det ligger på Linnégatan och har 18 års åldersgräns. Vi började kvällen med att äta några utvalda delar från deras meny. Maten va helt ok. Även om jag har svårt för att kalla snittar för mat. Spelningen drog igång vid kvart i tolv. Och kl halvtvå brann ett av slutstegen upp. Klockan halvtre var det knappt några gäster kvar så då åkte jag hem. Att gå vidare och kröka till klockan 05 känns jävligt 2003.

Idag måndag, måste jag släcka några andra bränder som uppstod i slutet av förra arbetsveckan. Och finns det något tråkigare än att rädda situationer i stället för att skapa nya positiva.

Anyway. Ny vecka - nya möjligheter.

Tre blir två blir en blir noll?

Det har haglat in meddelanden om att jag måste blogga oftare. Nu tillhör inte jag den skaran av alla bloggare som ber om ursäkt för att "jag inte bloggat på ett tag". Det har helt enkelt inte funnits något intressant att skriva om. Tills nu…

Och just denna vecka, av alla, har vi som bor i Stockholm kunna ta del av tre nya nattklubbars öppning.
Onsdag: Peacock (Tegnérgatan, nedanför Rolfs Kök)
Torsdag: Village (fd Martini. Eller supersuccéklubben La Camera)
Fredag: Ambassadeur Club (Gamla svennehaket Blue Moon Bar, eller gangsterhaket Tiger)

Tre nya nattklubbar inom loppet av tre dagar. Tanken är alltså att folk plötsligt ska ge upp sin favoritklubb och börja hänga på ett nytt ställe. Det är inte något litet uppdrag att genomföra. Att det ställs riktigt riktigt höga krav på de som ska ta hand om dessa ställen är givetvis självklart. Att fylla upp en nattklubb med gäster som ska spendera pengar som räcker till att betala hyror, löner till personal, vakter, diskare, Djs och annat. För att inte tala om att investerade pengar ska komma tillbaka.

Mitt tips är att minst två av dessa kommer få det svårt att överleva nästa sommar. Och då pratar jag om att de drivs vidare med det koncept de ska ha från det att de öppnar denna vecka. Men det kan vi snacka om i augusti nästa år.

Sen frågar man sig. Hur i helvete kan man vara så obotligt korkad att man lägger sin invigning i samma kluns som de andra två? Jag letar och letar men hittar inget svar. Hade det inte varit bättre att flytta invigningen till nästa eller nästnästa vecka, då man är ensam på banan. Att man inte känner till att den ena eller andras öppning är helt uteslutet. De här människorna klockar varandras toalettbesök.

En kompis besökte en av de ovannämnda ställen kl 15.00 samma dag som öppningsfesten. Hela nattklubben såg ut som en byggarbetsplats. Inbjudningarna hade givetvis redan skickat ut och att ställa in är inte att tänka på. Men att stressa i ordning allt för att göra allt denna vecka? Det låter inte genomtänkt. Hursomhelst. Jag välkomnar alla försök till att ge folk fler anledningar till att gå ut och ha roligt i stället för att sitta hemma i soffan. Äta ostbågar och dricka Tysklandsköpt sprit och öl. Och jag uppmanar alla ställen att ha öppet på onsdagar. Gör gärna en liten satsning. Det gynnar alla. Speciellt mig.

Nu ska jag ta en dusch. Slå mig ner i soffan och dricka lite importerad öl från Tyskland. Och äta ostbågar.

Lasagne Tisdag

Idag är det tisdag. Då måste man äta något gott och framförallt ska det vara hemlagat. Så idag lagar jag en Lasagne. Tricket med att göra en riktigt god Lasagne bygger egentligen på tre små men ack så viktiga punkter.
• Bra råvaror
• Kunskap och färdighet i att kunna göra en grym köttfärssås
• Rikligt med Bechamel

Råvarorna handlar jag (alltid) med minutiös perfektionism. Och efter ett antal år i branschen som ungkarl kan jag snart titulera mig själv inofficiell världsmästare i köttfärssås. Och bechamelsåsen kan man ju inte misslyckas med.

As-We-Speak står min Lasagne i ugnen - 200 grader. Cirka en kvart. Och det luktar så mycket vitlök i min lägenhet att jag blir tårögd.

För att du är mycket speciell

Ibland blir man så inni-helvete-jävla-skit-trött på reklam. Speciellt dålig reklam. Ta reklamen för Riesen, Werthers och Toffifee. Tre sorters gubbgodis. Reklamen har en svensk voiceover och idel glada tyska familjer utan några bekymmer. Värst kanske alla slogans är. "För att du är mycket speciell" eller "Man har så kul med Toffieffe". Det är som att idiotförklara varenda potentiell kund.

Tyvärr gillar jag alla tre produkter. De smakar ju ganska gott. Men jag har fan inte köpt dom på grund av reklamen. Snarare för att det är gubbgodis.

Ed Wood

Klockan är strax efter fyra på natten. Kan inte sova. Har spenderat de senaste två timmarna med att se filmen Ed Wood, med Johnny Depp i huvudrollen. En tragikomisk film av Tim Burton.

Se den. Den e fördjävla bra.

The Pretender

Kan det här vara årets låt?

Lördagsrally

Lördagsnatten slutar i oklarheter. Men den börjar i alla fall med att jag åker ner till Café Opera vid halvelvatiden. Möter upp Micke Trygg och tjötar lite med honom. Hänger lite med Ghauri som är på kanonhumör. Och efter ett tag kommer Niclas Rahm och Starren och några andra förbi. Vi dricker ett par drinkar och åker sen till Nox. Vi tar en taxi utanför Caféet från ett okänt företag. Resan Café Opera - Nox kostar 200 spänn. Att de jävla friåkarbilarna får finnas är ett skämt. Eller ännu värre. Att man åker med en borde vara straffbart.

På Nox möter jag upp Becker & Christos som bestämt. Som att vrida tillbaka klockan fem-sex-sju år till gamla Sinnerstiden när vi va ute tre dagar i veckan tillsammans. Vi hänger ut ett tag på Nox men går därifrån. Becker vill att vi går till Vanilla Club. Ett otippat önskemål. Men vi går dig. Träffar upp Mille i övre baren. Han såg mer eller mindre chockad ut över att jag va där. Vi går ner i källaren. Jag har aldrig varit här förut. Och det känns ganska ungt - men bra stämning. Vi skickar i oss en magnumskumpa och massa järn. Sen går vi till V.

Klockan är nu kvart i ett. Och det står inte en enda person i kö utanför Sturecompagniet. Vi går direkt upp på V. Utan att passera gå. Halvglest. Men skön stämning och goda drinkar. Baren va ombyggd. Hälsar på Rami och några andra. Musiken suger som vanligt på V så vi går till Solidaritet. Här är det som vanligt helt knökfullt med folk man aldrig sett förut. Musiken skithög. Olle bjuder på ett järn sen tappar jag bort mina polare. Går tillbaka till Café Opera.

Lördagarna är det verkligen überknök på Caféet. Jag börjar prata med en ganska söt tjej. Och hon tar massvis med bilder med sin kamera och vi har ganska trevligt. När Caféet stänger så går vi upp i festvåningen där det pågår någon form av gayfest. Då från ingenstans kläcker tjejen ur sig: Jag tänker inte ligga med dig. Först hör jag inte riktigt vad hon säger. Så jag blir verkligen paff. Men min målsättning av absolut inte att ligga med henne. Eftersom hon fått för sig att jag enbart pratar med henne för att jag vill ligga ber jag henne fara och flyga. Jag blir toksne och åker hem. Stannar och köper en hamburgare på vägen hem. Bjuder även en uteliggare på korv och mos. Sen svartnar minnet. Jag har iaf inte ätit mina pommes. Folieförpackningen står oöppnad på diskbänken.

Nu blir det McDonalds söndag i soffan. Kanske kanske kanske letar jag mig ner till Café Opera ikväll för att kolla in John Dahlbäck. Men chansen känns som 1 på 40.