Tomhet

Jag var tvungen att åka hem från jobbet. Mår konstigt och befinner mig i någon slags chocktillstånd. Min morfar har gått bort. Fick reda på det på tunnelbanan per telefon av min brorsa. Vi stod kanske inte varandra så jättenära sista tiden. Men han var ändå min morfar. Han blev 92 år.

Jag kommer alltid minnas honom som en spännande och rolig morfar. Han var oftast alltid glad och skrattade mycket. Han rökte nästan alltid cigarr och hade tevespel innan man knappt hört talas omdet (det där gamla pongspelet). Han brukade trolla och spexa för barnen när vi var små. Äta upp sitt finger och sätta tillbaka det. Jag kommer ihåg att jag skrev en uppsats, där han var huvudpersonen, när jag gick i ettan på gymnasiet. Den var nog den enda gången jag fick en 5:a i svenska. Kommer även ihåg när vi firade hans och hans före detta frus gemensamma födelsedag ute i Finnhamn. En otrolig fest. Med mycket folk. Ett minne för livet.

Det känns lite konstigt att han nu är borta för gott. Men jag kommer ha många fina minnen av honom och jag vet inte, men just nu känns det som jag saknar honom som fan.

Det kanske bara är naturligt?