Det sa min gamla chef, som jag tack och lov inte arbetar med längre, varje måndag. Till slut insåg jag att möjligheterna, han talade om, sträckte sig till att hitta en ny lunchrestaurang som vi inte blev portade på till varje fredag.
Jag är en av de sämsta karaktärer jag känner till. Det är inget bra tecken - om man vill marknadsföra sig själv. Jag blir McEnroe-irriterad på en omgivning utan bollkänsla. Men just idag så...
började jag söndagskvällen hemma i soffan. Ett pyttelitet obetydligt meddelande på Facebook och ett 20 sekunder långt telefonsamtal fick mig att gå fel. Till F12. Sen till Café Opera. Och sen till Sveriges överlägset mest illaluktande ställe - Labbet.
Just där insåg jag var jag befann mig och fick för mig att dissa två kvinnliga VeckoRevynPrenumeranter. Det hela slutade med att jag var tvungen att försvara mitt liv med mindre dåliga erfarenhetshistorier till ett par tuffa BMW killar - vars flickvänner prenumererar på Vecko Revyn. Mitt svar så här i efterhand (när jag är ensam (som vanligt)) är kort och gott:
Länge leve läppglanset.
Det klarar ni er på - alldeles - för länge. Oavsett var ni bor...
GoodFuckingNatt
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar