söndag 25 juli 2010

Efter eftertankar

Har hamnat i ett märkligt tillstånd där jag knappt kan ta åt mig vad som hänt. Även fast jag återhämtade mig fysiskt rätt fort så känns det som om det som hände aldrig har hänt. Det är rätt märkligt hur få av mina närmaste vänner som hört av sig. De vet väl inte vad dom ska säga. Och vad ska man säga?

Det gör inte så mycket. Jag lever ju - så det är väl ingen större skillnad…


Jag funderar på att stänga ner den här bloggen nu för alla som läser och göra den till en medlemsblogg. Det hela har blivit för personligt för att kunna hanteras på ett bra sätt känner jag. Jag ska sova på saken.

2 kommentarer:

tsioulis sa...

Sjukt skönt att du mår bra och återhämtar dig. Jävligt läskig historia det där. Har varit med om ngt liknande men hann få hjälp av en kompis/kollega så det gick aldrig så långt som det gjorde för dig.

Har stor respekt för vatten och simmar inte sjukt bra så jag brukar hålla mig på nivå där jag minst bottnar trots mina gamla år.

Krya på dig, ta det lugnt, umgås med nära å kära och framför allt gå och prata med ngn professionell.

Ta hand om dig.

Anonym sa...

Hela historien är sinnessjuk. Hur lätt det händer och hur lätt många tar på det. Och som du säger, man vet ingenting förrän man varit där själv. Sådana känslor går inte att beskriva med ord.

Det vore jävligt tråkigt om du stängde ner bloggen. Du skriver bättre än många, oavsett om det är musik, viktiga saker eller strunt. Texten blir aldrig tråkig. Om du stängde bloggen skulle i alla fall jag förlora en av de bloggar jag uppskattar mest.

xoxo

Lisa