Vänd aldrig kappan efter vinden

I Ljungby står tiden stilla. Som en förfrusen snögubbe utan kläder. Tittar ut över ett tomt torg. Några Skoda bilar. En Merca. En fullgubbe raglar omkring och letar efter ett varmt ställe att övernatta på. Tystnaden är total. Lite som att plocka upp näten i Bagarsund innanför Dalarö, en söndag morgon.

Jag skulle kunna trivas här i Ljungby. Men inte själv. Här är partnerskapet större än Expressen, HarryBoy och Bingolotto. Allt handlar om radhus, familjer, barn. Och framgång utan att märkas. Gör man ett litet runt valv till vardagsrumsentrén blir alltid någon avundsjuk. Precis som hemma egentligen. Jag ogillar den svenska Jantelagen. Och blir faktiskt uppriktigt glad när det går bra för mina vänner. Å andra sidan blir jag ännu gladare när det går dåligt för de utanför min arbets- och bekantskapskret. Men det förstår du ju säkert själv. Jag blir ju inte direkt överlycklig när Bajen eller Djurgården nätar heller…

Ikväll har jag spelat skivor för 500 julaftonsmorgonsglada smålänningar på Harrys i Värnamo. Helt otippat, tyckte bartendern i baren bredvid DJ båset, att det här va den överlägset bästa kvällen sen han började där.

För åtta år sen.


Att ge folk det dom förväntar sig har aldrig fungerat. Inte i längden. Vänd inte kappan efter vinden. Våga. Överraska. Utan att kompromissa. Bli inte envis. Bli näsvis. Och frågvis. Annars kommer du aldrig att bli en DJ folk pratar om. Skit samma om några ogillar dig. Om några gillar dig så kan du leva på det. Men att vara en DJ som ingen vet vem du är kan du både ha och mista. Nu handlar dock allt om att tillfredsställa dina gäster. Och gör du inte det. Då är du på fel plats.

Ett sista tips. Spela aldrig temalåten 'Bad Boys' från COPS. Då är ditt förtroende mindre än noll. Och ingen. Absolut ingen kommer ta dig på allvar.

Inte ens din flickvän.