Tågresan

Våra blickar möttes som hastigast på perrongen. Och med en gång förstod jag att det skulle bli en tågresa jag aldrig tidigare varit med om. Jag bar in min väska och gjorde mig i ordning för att sova hela sträckan från Åre till Stockholm. Jag såg verkligen fram mot att komma hem. Den senaste veckan har jag ju varit på resande fot.

Bäddade ner mig i mellanslafen i sovvagnen. Jag öppnade en bok och började sakta låta bokstäverna fylla mitt medvetande med någon annans liv. Men jag hade svårt att släppa känslan och blicken jag fick lite tidigare inne i stationsbyggnaden. Att förstå det jag läste va helt enkelt omöjligt att ta till sig.

Efter en stund knackade det lite lätt på dörren. Eftersom jag var helt ensam i kupén svarade jag med en låg stämma 'Kom in'. Dörren öppnades sakta.

Och där stod hon.

Med utsläppt svallande hår och ett leende fick hon mitt hjärta att slå dubbelslag. Hon svävade sakta in i kupén och drog med ena handen längs min sängkant. Vi sa ingenting. Tittade varandra djupt i ögonen och började genast att kyssas. Hennes varma läppar fick kylan utanför att försvinna lika fort som tanken på att komma hem.

Det var bara vi på tåget kändes det som. Under flera timmar hade vi bara varandra att rå om. Och det gjorde vi. Tåget forsade fram genom den mörka natten likt en missil i rymden. Tyngdlöshet varvades med heta andetag.

Då kände jag något vasst vid en foten. Som en liten nål. Eller en vass nagel. Det gjorde inte ont. Utan bara stack till lite. Värmen försvann. Och plötsligt hörde jag en mörk röst säga.

- Sluta snarka.

Jag vaknade. Kunde inte somna om. En halvtimme senare var vi framme i Stockholm. Jag packade ihop mina saker och försvann ut på perrongen på Centralstationen. Jag tände en cigarett, skakade på huvudet och gick mot taxibilarna.