Ikväll är det dags för den svenska Oscarsgalans motsvarighet. Guldbaggen. Jag har själv varit på sex-sju galor Både på Cirkus och i Statshuset. Under en del av 90-talet hade jag Svenska Filminstitutet som kund och var mycket ofta där. Arbetade med att hjälpa informationsavdelningen med layout och annat. Där träffade jag och lärde känna Lars-Olof Löthwall och hans medarbetare. När jag ser tillbaks på den tiden så känns det inte så där jättelänge sedan, även fast det har hänt massvis i mitt liv sedan dess. Framförallt kan man sakna vissa personer i ens liv, på ett sätt eller annat.
Jag minns de gånger Lars-Olof och hans fru Rita bjöd hem mig på Kroppkakor på middagar och en trevlig stund. Oftast fick jag hjälpa Lasse med hans Mac i gentjänst. Men jag tror inte att vi träffades för att han behövde hjälp eller att jag var hungrig. Utan snarare att vi utvecklade en mycket god kamratskap trots att det skilde 30 år mellan oss. Nu har vi inte setts på många år men fått en viss kontakt via Facebook (var annars). Jag hoppas att vi kan ses igen snart och catcha upp vad vi missat.
Och kanske äta Kroppkakor igen…
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar