Möten utan ord

När man bloggar regelbundet händer något med ens vänner och bekanta. De frågar inget, de är inte intresserade av att veta hur man mår. De undrar inte vad jag gjort. De vill inte planera in något de närmaste dagarna. För de vet redan allt. Nästan allt i mitt liv meningsfulla liv skrivs ju här i min blogg och mina vänner läser det.

Snart behöver vi inte ringa varandra. Vi kan äta middagar via webkameran. Och vi kan läsa varandras bloggar. Hela livet blir ett virtuellt sökande efter känslor och uttryck.

För femton år sen skulle folk tro att man var galen om man förutspått att alla skulle sprungit omkring med mobila telefoner utan sladd. Att man kunde bli nådd över i stort sett hela världen tjugofyra timmar om dygnet sju dagar i veckan. Bloggen har dock medfört att folk slutar höra av sig. Skriver jag 'Fan vad bra jag mår' i bloggen så tänker man. Jaha - kul för honom. Skriver jag 'Fan - jag mår skit idag' så skriver någon Anonymous 'Ryck upp dig' i kommentarsfältet. Så är det meningen att man gjort sitt...

Och för dig som inte vill ringa och kolla vad jag gjort idag kan jag avslöja att följande har hänt:
9.00-11.00 · Möte på WeSC
11.30 · Lunchmöte med Alex på sushin mitt i Fältöversten
12.15 · 20 minuters solarium på Grevgatan 18
13.00 · Möte med Niclas på PokerEvent på Artillerigatan
13.45 · Möte med Stefano Catenacci och Micke Löfstrand på Café Opera
14.20 · Telefontid. Diverse samtal
15.00 · Kisspaus
15.30 · Hemma igen
17.00 · Jacob kommer över. Jag bjuder på ugnsbakad falukorv och potatismos.

Fan - vad bra jag mår!