Nine Eleven

Jag kommer ihåg det som igår. Flygplanen som flög in i World Trade Center. Jag såg det live på teve i min hittills minsta bostad någonsin. 19 kvm på Bergsgatan 22. Att kalla det lägenhet är fel. Snarare runkbås.

Hursomhelst. Det var ganska fascinerande. Som en livefilm. Börsen dök. Folk spekulerade i om det skulle bli krig. Amerikanerna trodde det va ryssarna som anföll. Givetvis är detta ett av den moderna tidens absoluta värsta brott. Och tragedier. Egentligen är det märkligt att inte fler satte livet till.

Det som dock gör mig lite illa till mods är den falska nationalismen som åter igen tog fart i USA. Ni vet - det amerikanska storhetsvansinnet. Hela "Vi-är-bättre-än-er-mentaliteten." Jag ogillar det där. Ytlighet. Kollade precis på ett program på teve. Om änkor som fått pengar av fonder. Flera miljoner dollar. Om brandmän som lämnat sina fruar för att bli tillsammans med sina bortgångna kollegors änkor. För pengar.

Hade det här hänt i Sverige. Hade inte familjerna fått en spänn. De e också fel. Men jag måste bara säga att programmet fick mig att må illa. Hoppas de hittar Usama Bin Laden. Skjuter honom. Och ger pengar till hans änka.