En lång dags färd mot natt

Tisdagen avslutades på PhiPhi-Island med en kollega. Typ tre flaskor rött senare va jag stukad som en spelare i Brommapojkarna. Vaknade som vanligt till Sundance Kid. Snoozade till telefonen sa stopp. En timme med andra ord. Heldag på jobbet. Mer eller mindre. Packade arbetskläder för kvällen i en väska. Skulle inte hinna hem mellan passen. Till WeSC. Jobbade där till två. Taxi till Kungsan. Fixa med sponsorer och bord å massa annat. Klippning. Sprang bort till Sturegallerian. Tony tog fram saxen, Gjorde processen kort. Liksaå håret. Känns bra. Sprang förbi Kicks. Köpte hårwax - typ. Röd burk från Toni & Guy. Köpte två. Så slipper jag va utan. Tillbaka till Cafeet. Fixade med lurar å annat. Gjorde listan. Gick ner å skulle duscha. Ingen handduk med mig. Snodde en nytvättad duk med mig ner. Trodde jag. Visade sig vara fyra servetter. Jobbigt å torka sig. En kock från Operakällaren kom in i omklädningsrummet. Han vände. Hörlursutdelning. Grym uppslutning. Prydz, Ingrosso, Sleepy, Tumble, Roiseux och en skön tjej som heter Devi. Plus typ trettio till. Cafeet fylls. Regnet öser ner. Orolig som fan. Ska spela 00.30. i 45 minuter. Ingen aning om vad. Kliver på. Börjar bra. Tredje mixen låter skit. Fjärde också. Vill bara gå därifrån. Sen tar det sig. Stefan å Backwall tar det tillbaka. Steve Richards får spela för de trognaste. Magiskt.

Nu e jag: Nöjd. Glad. Trött. Besviken. Tom. Full. Stolt. Supertrött. Gonatt