Allt är Bill Cosbys fel

Igår började jag titta på den flerfaldigt Oscarnominerade filmen Dreamgirls. En film som utspelar sig i femtiotalets USA och handlar om tre tjejer som blir bakgrundssångerskor åt en stor artist. Beyonce spelar en av sångerskorna och artisten spelas av Eddie Murphy. Jamie Foxx spelar någon slags agent och Danny Glover spelar en teaterägare. Eftersom jag har svårt för filmer där det ingår någon form av sång i handlingen så jag stängde av efter en halvtimme.

Alla roller i Dreamgirls spelas av svarta skådespelare, alla statister är svarta. Säkert är alla kameramän och ljudtekniker också svarta. Jag vill verkligen tillägga att jag inte är rasist för fem öre. Det intressanta är att filmen blir en form av omvänd rasism. Skämt om förtryck och den vita mannen. Jag fattar faktiskt inte poängen. Det hela blir som en slags 'Vi kan också'. Precis som The Bill Cosby Show som gick på teve för massa år sen. Och Fresh Prince I Bel Air för den delen. Att inte svarta skådespelare skulle kunna lika bra som vita har väl aldrig, i alla fall för mig, varit något tvivel. Men när man gör allting så tydligt så blir det bara fel i mina ögon. Tyvärr...

Idag finns nya avsnitt av Studio 60 On The Sunset Strip och DayBreak ute. Två sevärda teveserier. Så ikväll ligger jag i soffan och kollar in dom. Antagligen ringer jag och beställer från Thaiköket på Blekingegatan. Vårrullar med kyckling. Åttiofem kronor för kanske det godaste i mitt kvarter.