En klassiker att dö för

Jag åt lunch med min mentor inom reklambranschen, tillika min fd chef och han som lärt mig att vara otrevlig mot alla jag inte känner för att vara trevlig mot. Vi åt lunch på Sturehof. Fullsatt matsal och ok service. Benny beställde en Smögenspätta med rödbetor och kapris. In kom en fisk som knappt fick plats på tallriken. Själv gick jag loss på Sturehofs Oxbringa. Kanske hade de Joe Labero i köket idag. Hursomhelst hade någon trollat till det hela så att det smakade magiskt. Oxbringa kanske inte låter så där jättegott vid första anblicken. Men tillredd och serverad på det här sättet slår den det mesta. Min uppmaning lyder:
Gå dit - beställ - ät - njut - betala och dricksa - gå därifrån.

Nu ska jag vila mig i form. Ikväll blir det galet med folk på Caféet. Jag har sett listan och tagit hand om bordsbokningarna. Kan knappt vänta. Såna här kvällar är det kul att arbeta. Och det är extra skönt att veta att hårt slit alltid lönar sig. Vila får man göra i graven.