Favorit i repris

Det finns fyra typer av Pizzerior i Sverige. Alla har olika funktioner att fylla utom en. De serverar liksom olika maträtter även fast de själva alla kallar slutprodukten Pizza. Det är olika tillagningssätt, konsistens, lukt, utseende och helt olika råvaror men har ändå samma namn. Lite ungefär som att kalla alla bilar kort och gott för Bil, Skoda som Hummer.

Först har vi den vanligaste. Turkpizzan. Ni vet, den som ligger en i kvarteret. De som svarar '10 minut' oavsett vad du frågar om. Oftast burkskinka, konservchampinjoner bland råvarorna och färdigköpt bearneise till menyns dyraste pizzor.

Sen har vi den Italienska Delipizzan. Kan vara en hörndelibutik som lagar lövtunna pizzabottnar med färska råvaror med för lite ost, oftast är de 20-30 spänn dyrare än Turkpizzan. Din pizza kan dessutom vara vedugnsbakad. Oftast kan du även köpa din olivolja, back med San Pellegrino eller någon annan italienska delikatess här.

Efter det kommer Den Amerikanska Pan-pizzerian. Antingen en stor kedja eller en mycket centralt belägen snabbmatsliknande restaurang med stolar fastnitade i marken. Har kan du själv kombinera dina pålägg. Eller kanske välja någon riktig fettbomb med mycket ost. Läsk ur burk eller flaska e inte att tänka på. Sprutcola ur maskinen är allt som finns.

Sen har vi den fjärde pizzerian som inte fyller någon funktion. Den är nämligen ett påfund bland pizzaägare som tror sig veta vad deras kunder vill ha. Vi kan kalla den Turkpizzeria Med Italienska Ambitioner. Namnet säger allt. Man vedugnsbakar, använder fel råvaror, gör för tjocka bottnar. Pizzorna har samma namn som på turkpizzerian och efter tag uteblir kunderna på grund av att de helt enkelt genomskådat spektaklet. Den nya ägaren fortsätter i precis samma spår och fattar inte att det är någon av de ovannämda alternativen vi vill ha.

Det här ju bara mina teorier. Men jag litar inte på Pizzerior längre. Jo förresten. Dom som svarar '10 minutt' när jag ringer.